Japp. Nu har jag fått halsbränna. Eller inte nu. Den kom igår. Jag och maken åt lunch kl 13. Efter lunchen gick vi på ett (faktiskt) givande info-möte på Försäkringskassan (om föräldrapenning) och sedan strosade vi lugnt hemåt genom stan. på vägen hem köpte vi en brownie på 7-11. Har aldrig provat de men blev tipsad av en tjej på FL. Efter tre tuggor hade jag en hemsk halsbränna så vi svängde in på apoteket och köpte Gaviscon. När jag strax därefter läser bipacksedeln så ska man visst inte äta Gaviscon om man äter medicin mot sköldkörtelrubbning, vilket jag gör. Suck. Det var bara att kila till apoteket idag igen. Och det visade sig att det går visst bra, bara det går två timmar mellan levaxin-intag och Gaviscon-intag. Skönt! Men halsbrännan var inte att leka med. Sura uppstötningar har jag haft, men aldrig i hela mitt liv en sådan halsbränna. Idag har jag gjort mitt bästa att äta små portioner ofta så jag ska slippa den. Vet inte om de små portionerna var lösningen men jag har inte haft nån halsbränna alls idag. Så skönt!
Och lilla underbara bebisen i magen har träffat blivande moster på en härlig lunch och varit extremt vaken och aktiv i magen idag. Hur underbart som helst!
Friday, October 26, 2007
Wednesday, October 24, 2007
Underlig dröm nr 2
Inatt hade jag en konstig dröm. Jag drömde först att min bebis gjorde sånna där avtryck av en hand eller en fot innifrån livmodern som syntes utanpå magen, sen kunde min man ta tag i foten och känna på den, fast den var kvar i livmodern. Inget konstigt med det egentligen. Men sen började det knäppa. Vår bebis längtade så efter oss så h*n började titta ut ur livmodern, med ansiktet och överkroppen. Jag och min man hade ju aldrig hört talas om nåt sånt tidigare så vi sa åt bebisen efter ett tag att det nog inte var bra att göra så :-D Men det var mysigt att få va lite med bebisen ;-)
Annars njuter jag faktiskt av att vara sjukskriven. Jag vet inte hur jag skulle klara mig om jag var tvungen att jobba heltid för jag är hur trött som helst efter en 5-timmars dag. Jag mår ofta illa på morgonen också. Idag var jag tvungen att ta med ett kex och rusa till sängen för att lägga mig ner och äta kexet. Efter ca 10 minuter så mådde jag bra igen och kunde fortsätta morgonbestyren. Sen på pendeltåget är jag ofta väldigt varm och har svårt att få luft. Det känns som att jag borde börja gå långsammare för nu är jag så väldigt andfådd när jag kommer fram...
Annars njuter jag faktiskt av att vara sjukskriven. Jag vet inte hur jag skulle klara mig om jag var tvungen att jobba heltid för jag är hur trött som helst efter en 5-timmars dag. Jag mår ofta illa på morgonen också. Idag var jag tvungen att ta med ett kex och rusa till sängen för att lägga mig ner och äta kexet. Efter ca 10 minuter så mådde jag bra igen och kunde fortsätta morgonbestyren. Sen på pendeltåget är jag ofta väldigt varm och har svårt att få luft. Det känns som att jag borde börja gå långsammare för nu är jag så väldigt andfådd när jag kommer fram...
Wednesday, October 17, 2007
BM-besök
En snabb rapport från besöket hos branmorskan idag:
Vår barnmorska var sjuk så vi fick träffa verksamhetschefen istället. Hon var oxå trevlig men det är ju inte samma sak att träffa en ny barnmorska mitt i gravidieten. Hon mätte och kollade blodtryck i alla fall.
Blodtryck - 110/60
SF-mått - 26 cm (vecka 26+1)
Hjärtljud - 147
Jag var lite orolig innan, inte orolig egentligen, men lite undrande om min mage skulle vara för liten men den låg visst över medel så det känns bra. Den får gärna ligga kvar där och inte bli för stor. Har börjat få ont i ryggen och foglossningen härjar mer och mer.
Vår barnmorska var sjuk så vi fick träffa verksamhetschefen istället. Hon var oxå trevlig men det är ju inte samma sak att träffa en ny barnmorska mitt i gravidieten. Hon mätte och kollade blodtryck i alla fall.
Blodtryck - 110/60
SF-mått - 26 cm (vecka 26+1)
Hjärtljud - 147
Jag var lite orolig innan, inte orolig egentligen, men lite undrande om min mage skulle vara för liten men den låg visst över medel så det känns bra. Den får gärna ligga kvar där och inte bli för stor. Har börjat få ont i ryggen och foglossningen härjar mer och mer.
Tuesday, October 16, 2007
Syskon
Det är egentligen helknäppt. Men jag tänker på det ändå.
Att försöka få syskon.
Jag blir rädd, trött och orolig. Orolig att vi återigen ska falla in i sorgen, väntan, isoleringen när vi märker att det är svårt att få ett syskon också. Vi pratar ibland, jag och min man, om syskon. Att vi vill börja försöka igen ganska snart eftersom vi vet att det kan ta några år. Vi säger också att det kan ju gå fort, att jag kan bli gravid igen så att det kanske är ett och ett halvt år mellan barnen. Jag har ju blivit gravid spontant... men när vi tänker så blir jag rädd. Rädd att hoppas och tro att jag på nåt sätt skulle vara som andra. De där andra som bara bestämmer sig så blir det ett barn.
Vårt IVF känns så långt borta att jag ofta tror att jag är som en av de. Men det är jag inte. Vad jag vet i alla fall.
Men egentligen vill jag helst inte tänka på syskon alls utan på barnet i min mage. Det är ju det största som kunde hända och det hände! Det är min stora glädjekälla just nu.
Men ändå... när jag hör om vänner som har en knappt ettåring som ska ha barn snart igen så blir jag inte glad. Jag blir påmind om vår sorg, över vad vi inte kan och inte kan förvänta oss. Och ibland blir jag arg för att jag tänker så. Ibland känns dock känslorna igen och de känns bekanta och "hemma". Jag har levt med de under några år. De har varit en del av mig och försvinner inte hur lätt som helst.
Att försöka få syskon.
Jag blir rädd, trött och orolig. Orolig att vi återigen ska falla in i sorgen, väntan, isoleringen när vi märker att det är svårt att få ett syskon också. Vi pratar ibland, jag och min man, om syskon. Att vi vill börja försöka igen ganska snart eftersom vi vet att det kan ta några år. Vi säger också att det kan ju gå fort, att jag kan bli gravid igen så att det kanske är ett och ett halvt år mellan barnen. Jag har ju blivit gravid spontant... men när vi tänker så blir jag rädd. Rädd att hoppas och tro att jag på nåt sätt skulle vara som andra. De där andra som bara bestämmer sig så blir det ett barn.
Vårt IVF känns så långt borta att jag ofta tror att jag är som en av de. Men det är jag inte. Vad jag vet i alla fall.
Men egentligen vill jag helst inte tänka på syskon alls utan på barnet i min mage. Det är ju det största som kunde hända och det hände! Det är min stora glädjekälla just nu.
Men ändå... när jag hör om vänner som har en knappt ettåring som ska ha barn snart igen så blir jag inte glad. Jag blir påmind om vår sorg, över vad vi inte kan och inte kan förvänta oss. Och ibland blir jag arg för att jag tänker så. Ibland känns dock känslorna igen och de känns bekanta och "hemma". Jag har levt med de under några år. De har varit en del av mig och försvinner inte hur lätt som helst.
Ledig tisdag
Idag är jag ledig. En vanlig tisdag. Denna vecka har jag valt att lägga sjukskrivningen på två hela dagar ledigt och jobba tre kortare dagar. Det är svårt att inte stanna länge på jobbet när jag är där men jag gör mitt bästa. Idag känns det i alla fall helt underbart att få vara hemma och ta det lugnt och njuta. Jag är gravid och bebisen i min mage sparkar och sparkar hela dagarna.
H*n är helt otrolig på att kicka både mig och pappa. Igårkväll låg vi i sängen och vilade och min man hade handen på min mage, tryckte till lite och så kom en spark. Min man gjorde likadant igen och igen och igen och varje gång så svarade bebisen med en spark. Det är ljuvligt underbart!
Lill*n i magen har även haft hicka några gånger. Lilla söta krabat!
Idag ska jag ta det lugnt, vila och pyssla med lite gamla foton. Kanske scrapbooka lite oxå. Albumet till bebisen vill jag börja lite smått med.
Vecka 27 (26+0) idag!
H*n är helt otrolig på att kicka både mig och pappa. Igårkväll låg vi i sängen och vilade och min man hade handen på min mage, tryckte till lite och så kom en spark. Min man gjorde likadant igen och igen och igen och varje gång så svarade bebisen med en spark. Det är ljuvligt underbart!
Lill*n i magen har även haft hicka några gånger. Lilla söta krabat!
Idag ska jag ta det lugnt, vila och pyssla med lite gamla foton. Kanske scrapbooka lite oxå. Albumet till bebisen vill jag börja lite smått med.
Vecka 27 (26+0) idag!
Friday, October 12, 2007
Oväntad sjukskrivning
Jag är en dålig bloggare. Men jag har varit så trött, så trött att jag inte orkar göra nånting på kvällarna. Eller i alla fall inte producera något vettigt. Som ett blogginlägg.
Nu har jag faktiskt blivit sjukskriven 50% i 5 veckor till att börja med. Känns som en befrielse! Det var verkligen otippat eftersom jag gick på ett vanligt besök hos min husläkare för att kolla upp sköldkörteln, som jag gör var 4-6:e vecka. Han frågade hur jag mådde och jag hävde ur mig allt, extrem trötthet, illamående, sammandragningar, foglossning. Ja, jag har faktiskt lite av allt det där, men det är tröttheten som är värst och kanske helt förstålig, jag är ju gravid. Men det ska bli skönt att kanske orka lite mer här hemma. Kanske orka träffa vänner och hinna njuta av graviditeten. Det är ju bara 14,5 veckor kvar!
Nu har jag faktiskt blivit sjukskriven 50% i 5 veckor till att börja med. Känns som en befrielse! Det var verkligen otippat eftersom jag gick på ett vanligt besök hos min husläkare för att kolla upp sköldkörteln, som jag gör var 4-6:e vecka. Han frågade hur jag mådde och jag hävde ur mig allt, extrem trötthet, illamående, sammandragningar, foglossning. Ja, jag har faktiskt lite av allt det där, men det är tröttheten som är värst och kanske helt förstålig, jag är ju gravid. Men det ska bli skönt att kanske orka lite mer här hemma. Kanske orka träffa vänner och hinna njuta av graviditeten. Det är ju bara 14,5 veckor kvar!
Wednesday, October 03, 2007
Jag fick tvillingar inatt
Imorse när jag vaknade var jag alldeles varm i kroppen. Jag hade nämligen fått tvillingar under natten. Ingen hade talat om för oss att vi skulle få tvillingar, det var bara en bebis vi visste om. Vi vet ju könet så nu kom två av samma sort ut. Jag minns inte förlossningen utan bara att vi hade två bebisar, den ena var 30 cm lång och den andra mycket större och redan efter nån timme var den stora stor som en treåring. Jag tyckte det var lite trist att de var så stora så snabbt, jag ville ju ha en liten bebis.
När vi precis fått det andra barnet undrade min man om vi skulle ta bort en av de eftersom vi bara hade tänkt oss en, men barnmorskan sa, som tur är, att det gör man bara innan förlossningen. Inte efter. Jag tyckte det var skönt för nu slapp jag fundera på syskonförsök.
Den minsta bebisen började prata fort. Och det första h*n sa var "godis!" varpå jag blev lite besviken. Inte ska de lära sig säga godis redan första dan, det är ju mamma och pappa de ska säga så jag ljudade tydligt och på andra försöket sa vår lilla bebis både mamma och pappa felfritt. Mycket duktig för att vara en dag gammal.
Efter ett tag på våra bebisars första dag kom jag på att vi glömt amma, vi glömde att lägga de vid bröstet efter förlossningen så för att de skulle bli lite sugna på bröstmjölk hällde vi lite yoghurt och musli på mina nakna bröst och vips så började den lilla bebisen suga på bröstet. Det kändes ingenting.
Senare samma dag satt båda "bebisarna" i en vanlig personbil och låtsades köra bil, stora som fyraåringar.
Precis innan jag vaknade på morgonen insåg jag att jag bara var i vecka 25 och att barnen föddes 15 veckor för tidigt. Det gick inte riktigt ihop men man brukar ju föda för tidigt med tvillingar, det var bara det att ingen sagt att vi väntade tvillingar.
Nu börjar väl de konstiga drömmarnas tid.
När vi precis fått det andra barnet undrade min man om vi skulle ta bort en av de eftersom vi bara hade tänkt oss en, men barnmorskan sa, som tur är, att det gör man bara innan förlossningen. Inte efter. Jag tyckte det var skönt för nu slapp jag fundera på syskonförsök.
Den minsta bebisen började prata fort. Och det första h*n sa var "godis!" varpå jag blev lite besviken. Inte ska de lära sig säga godis redan första dan, det är ju mamma och pappa de ska säga så jag ljudade tydligt och på andra försöket sa vår lilla bebis både mamma och pappa felfritt. Mycket duktig för att vara en dag gammal.
Efter ett tag på våra bebisars första dag kom jag på att vi glömt amma, vi glömde att lägga de vid bröstet efter förlossningen så för att de skulle bli lite sugna på bröstmjölk hällde vi lite yoghurt och musli på mina nakna bröst och vips så började den lilla bebisen suga på bröstet. Det kändes ingenting.
Senare samma dag satt båda "bebisarna" i en vanlig personbil och låtsades köra bil, stora som fyraåringar.
Precis innan jag vaknade på morgonen insåg jag att jag bara var i vecka 25 och att barnen föddes 15 veckor för tidigt. Det gick inte riktigt ihop men man brukar ju föda för tidigt med tvillingar, det var bara det att ingen sagt att vi väntade tvillingar.
Nu börjar väl de konstiga drömmarnas tid.
Tuesday, October 02, 2007
Kniv i rumpan
Igår när jag gick till jobbet kändes det plötsligt som ett hugg i rump-benet. Det gjorde ONT! Och jag var tvungen att gå sakta sakta med små små steg. Under dagen hade jag lite ont i bäckenet och insåg att jag nu också fått pröva på foglossning. Jag pratade med min barnmorska idag och hon gav mig några tips...
* inte ha benen i kors
* gå med små steg
* inte gå långt eller snabbt
* köpa ett stödbälte
* gå till en sjukgymnast (ska få tips på sådana av henne)
Men det känns bra mycket bättre att ha foglossning än sammandragningar!
* inte ha benen i kors
* gå med små steg
* inte gå långt eller snabbt
* köpa ett stödbälte
* gå till en sjukgymnast (ska få tips på sådana av henne)
Men det känns bra mycket bättre att ha foglossning än sammandragningar!
Tuesday, September 25, 2007
Livlig krabat
Besöket hos barnmorskan idag gick väldigt bra.
Jag måste lyssna på min kropp och OM det blir värre med sammandragningar så ska jag boka tid hos läkaren för att prata sjukskrivning. Men annars ska jag ta det lugnt, vila mycket och inte gå så långt.
Mitt blodtryck fortsätter vara lågt. Idag lite högre än annars 110/60. Järn och socker var bara bra. Järnet var 122 och socker 5.3. Behövs inga järntabletter för min del och jag är i vecka 24! Jag måste äta riktigt bra mat :-)
Jag får ofta hjärtklappning och svackor då jag nästan, men inte riktigt, svimmar. Det beror troligtvis på mitt låga blodtryck (tidigare 100/50) och den ökade pressen från bebisen.
Och bebisen var livlig idag. Barnmorskan hade svårt att lyssna en längre stund på hjärtljuden för h*n levde om så därinne. Jag hade återigen svårt att inte fnissa och skratta för mig själv, vilket även barnmorskan gjorde, åt min livliga krabat!
Underbara bebis!
Jag måste lyssna på min kropp och OM det blir värre med sammandragningar så ska jag boka tid hos läkaren för att prata sjukskrivning. Men annars ska jag ta det lugnt, vila mycket och inte gå så långt.
Mitt blodtryck fortsätter vara lågt. Idag lite högre än annars 110/60. Järn och socker var bara bra. Järnet var 122 och socker 5.3. Behövs inga järntabletter för min del och jag är i vecka 24! Jag måste äta riktigt bra mat :-)
Jag får ofta hjärtklappning och svackor då jag nästan, men inte riktigt, svimmar. Det beror troligtvis på mitt låga blodtryck (tidigare 100/50) och den ökade pressen från bebisen.
Och bebisen var livlig idag. Barnmorskan hade svårt att lyssna en längre stund på hjärtljuden för h*n levde om så därinne. Jag hade återigen svårt att inte fnissa och skratta för mig själv, vilket även barnmorskan gjorde, åt min livliga krabat!
Underbara bebis!
Thursday, September 20, 2007
Lugn dag
Jag undrar jag vad det är för slags värk jag känner. Idag har jag suttit på konferens hela dagen och inte haft en enda smärtsam sammandragning. Det känns verkligen som att det är stressrelaterat eftersom jag har mycket på jobbet just nu.
Jag har oxå ansträngt mig för att vila på kvällarna och inte göra så mycket, till min makes frustration men samtidigt samtycke. Idag har plutten rört på sig så mycket att jag nästan blivit trött :-) Det känns nästan hela tiden! Bebisen har verkligen sina perioder av spark och snurr och sen en stilla period. Det är verkligen mysigt.
Tisdag nästa vecka ska jag till barnmorskan. Jag vet inte om hon kan sjukskriva mig, OM det är tillräckligt för att gå ner lite i tjänst eller om jag bara är lite mesig... Får se hur det går imorgon att jobba igen med mina svåra ärenden...
janna - tack för din omtanke! Det värmer!
Jag har oxå ansträngt mig för att vila på kvällarna och inte göra så mycket, till min makes frustration men samtidigt samtycke. Idag har plutten rört på sig så mycket att jag nästan blivit trött :-) Det känns nästan hela tiden! Bebisen har verkligen sina perioder av spark och snurr och sen en stilla period. Det är verkligen mysigt.
Tisdag nästa vecka ska jag till barnmorskan. Jag vet inte om hon kan sjukskriva mig, OM det är tillräckligt för att gå ner lite i tjänst eller om jag bara är lite mesig... Får se hur det går imorgon att jobba igen med mina svåra ärenden...
janna - tack för din omtanke! Det värmer!
Thursday, September 13, 2007
Bråkig infektion
Suck. Min rygg har börjat göra ont igen. På samma sätt som när jag hade den förra kraftiga urinvägsinfektionen.
Livmodern gör också ont. På samma sätt.
Jag ringde barnmorskan idag. Fantastiska barnmorskor på min mödravård. Hon tog mig på allvar, lyssnade och när hon märkte att samtalet skulle ta lite tid ringde hon upp mig på en annan telefon istället för att stoppa telefonkön.
Nu ska jag lämna nytt urinprov imorgon och blir det värre med värken ska jag åka in till förlossningen. För att kolla tappen. Så jag inte öppnar mig och vår bebis vill komma ut. Det är på tok för tidigt!
Livmodern gör också ont. På samma sätt.
Jag ringde barnmorskan idag. Fantastiska barnmorskor på min mödravård. Hon tog mig på allvar, lyssnade och när hon märkte att samtalet skulle ta lite tid ringde hon upp mig på en annan telefon istället för att stoppa telefonkön.
Nu ska jag lämna nytt urinprov imorgon och blir det värre med värken ska jag åka in till förlossningen. För att kolla tappen. Så jag inte öppnar mig och vår bebis vill komma ut. Det är på tok för tidigt!
Tuesday, September 04, 2007
Envis urinvägsinfektion
I fredags träffade vi vår barnmorska igen. Hon är verkligen helt underbar och faktiskt en av grundarna till Barnmorskemottagningen vi går till. Vi fick lyssna på hjärtljuden och jag grät faktiskt en tår. Det var vackert. Ett liv. I min mage. Det är stort.
Jag fick lämna urinprov (eftersom det fortfarande svider) trots att det bara var 1 timme och 45 minuter sen jag kissat och för att göra en odling behövs det minst 4 timmars kiss... Men idag fick jag telefonsamtal från en av läkarna på min barnmorskemottagning. Urinprovet jag lämnade i fredags innehöll mycket bakterier så nu blir det penicillin i 14 dagar och sedan kanske 1 tablett om dagen resten av graviditeten. Lite jobbigt eftersom jag får kväljningar och mår väldigt illa av medicinen, men hellre det än en uvi konstant!
Råkade ut för en klantig olycka i helgen. Jag skar bröd och slant med kniven så det blev ett långt och djupt sår i pekfingret. Med rasande fart åkte jag och min mamma till akuten och där fick jag vänta en timme på läkaren som skulle sy mitt finger. Bedövningen tog inte så det gjorde fruktansvärt ont! Jag försökte slappna av och tänka på andningen, tänkte att jag lika gärna kunde öva lite inför vad som ska komma. Men det var inte så lätt... Ska nog gå en profylaxkurs.
Jag känner starka sparkar nu någon gång varje dag! Det är underbart mysigt men ibland blir jag så paff att jag hoppar till. Härligt!
Jag fick lämna urinprov (eftersom det fortfarande svider) trots att det bara var 1 timme och 45 minuter sen jag kissat och för att göra en odling behövs det minst 4 timmars kiss... Men idag fick jag telefonsamtal från en av läkarna på min barnmorskemottagning. Urinprovet jag lämnade i fredags innehöll mycket bakterier så nu blir det penicillin i 14 dagar och sedan kanske 1 tablett om dagen resten av graviditeten. Lite jobbigt eftersom jag får kväljningar och mår väldigt illa av medicinen, men hellre det än en uvi konstant!
Råkade ut för en klantig olycka i helgen. Jag skar bröd och slant med kniven så det blev ett långt och djupt sår i pekfingret. Med rasande fart åkte jag och min mamma till akuten och där fick jag vänta en timme på läkaren som skulle sy mitt finger. Bedövningen tog inte så det gjorde fruktansvärt ont! Jag försökte slappna av och tänka på andningen, tänkte att jag lika gärna kunde öva lite inför vad som ska komma. Men det var inte så lätt... Ska nog gå en profylaxkurs.
Jag känner starka sparkar nu någon gång varje dag! Det är underbart mysigt men ibland blir jag så paff att jag hoppar till. Härligt!
Thursday, August 23, 2007
Vi väntar ett litet mirakel!
Ultraljudet idag gick jättebra! Barnmorskan tyckte att det var en fin bebis och gissa om jag är såld. Totalt förälskad! Allt såg bra ut och den sov så sött tills den väcktes och sträckte lite på sig och vinkade några gånger. Mysigt!
Wednesday, August 22, 2007
Urinvägsinfektion och gynakuten
Redan i fredags började det svida och göra ont så jag nästan grät när jag kissade, men eftersom jag skulle till min husläkare på måndagen så tänkte jag vänta med att lämna prover tills dess. Vilket jag gjorde oxå. Igår efter lunch började jag få ont i ländryggen och det hjälpte varken att gå, sitta eller stå. Det blev bara värre och värre. Fällde några tårar av smärtan när jag pratade med min man.
Jag är inte den som ringer sjukvårdsupplysningen eller min barnmorska i onödan, men nu fick min man mig att ringa. Jag tänkte att det kanske kunde vara foglossning och då kanske hon hade några tips. Barnmorskan ringde upp mig efter 17:00 och när jag berättade hur jag mådde; ONT i ländryggen och uppåt, mycket molvärk och troligtvis uvi igen, så blev hon allvarlig och tyckte att jag skulle åka in till gynakuten på en gång. Min läppar började darra och jag tror jag fällde en tår men så bet jag ihop. Åkte hem, packade lite frukt och mackor och tog tunnelbanan till gynakuten, med smärta och utan min man. Han skulle komma senare eftersom han var på jobb. När jag sitter i den gamla högljudda vagnen så känner jag tre små underbara sparkar. Precis som att bebisen vill säga att "jag lever, var inte orolig"! Det var fantastiskt.
Väl på gynakuten blev jag mottagen av en gullig kvinna och började storgråta på en gång. Hon sa att hon var van, och det var ju skönt. Så fick jag sätta mig i väntrummet och till slut kom min man och en vän till mig. Men jag var spänd och troligtvis gjorde det smärtan ännu värre.
När jag äntligen fick träffa läkaren visade det sig att det troligtvis är urinvägsinfektionen (som jag har fått igen!) som gått upp i ryggen och gör ont. Hon kände och klämde men njurarna gjorde inte ont så det var som tur var inte njurbäckeninflammation. Sen skulle vi titta på bebisen. Jag blev nervös. Men det första vi ser är hjärtat och huvudet och den fina detaljerade ryggraden OCH benen som sprattlar. Det var helt otroligt! Jag grät och skrattade så magen bara guppade upp och ner. Det var underbart.
Men nu ska jag äta penicillin och ta det lugnt några dar. Det gör fortfarande ont i ryggen så det är skönast att ligga ner. Men min bebis lever! Det är ett under!
Jag är inte den som ringer sjukvårdsupplysningen eller min barnmorska i onödan, men nu fick min man mig att ringa. Jag tänkte att det kanske kunde vara foglossning och då kanske hon hade några tips. Barnmorskan ringde upp mig efter 17:00 och när jag berättade hur jag mådde; ONT i ländryggen och uppåt, mycket molvärk och troligtvis uvi igen, så blev hon allvarlig och tyckte att jag skulle åka in till gynakuten på en gång. Min läppar började darra och jag tror jag fällde en tår men så bet jag ihop. Åkte hem, packade lite frukt och mackor och tog tunnelbanan till gynakuten, med smärta och utan min man. Han skulle komma senare eftersom han var på jobb. När jag sitter i den gamla högljudda vagnen så känner jag tre små underbara sparkar. Precis som att bebisen vill säga att "jag lever, var inte orolig"! Det var fantastiskt.
Väl på gynakuten blev jag mottagen av en gullig kvinna och började storgråta på en gång. Hon sa att hon var van, och det var ju skönt. Så fick jag sätta mig i väntrummet och till slut kom min man och en vän till mig. Men jag var spänd och troligtvis gjorde det smärtan ännu värre.
När jag äntligen fick träffa läkaren visade det sig att det troligtvis är urinvägsinfektionen (som jag har fått igen!) som gått upp i ryggen och gör ont. Hon kände och klämde men njurarna gjorde inte ont så det var som tur var inte njurbäckeninflammation. Sen skulle vi titta på bebisen. Jag blev nervös. Men det första vi ser är hjärtat och huvudet och den fina detaljerade ryggraden OCH benen som sprattlar. Det var helt otroligt! Jag grät och skrattade så magen bara guppade upp och ner. Det var underbart.
Men nu ska jag äta penicillin och ta det lugnt några dar. Det gör fortfarande ont i ryggen så det är skönast att ligga ner. Men min bebis lever! Det är ett under!
Tuesday, August 14, 2007
Rörelser?!
Jag måste skriva ner detta så jag minns... I vecka 16 tyckte jag att jag kände som att en såpbubbla sprack i magen, kanske var det bebisen. Förra veckan, i vecka 17 kände jag små buffar och sen i lördags har jag kännt de små buffarna varje dag. Idag är jag i vecka 18 och jag hoppas att det är bebisen jag känner och inte nåt jag inbillar mig. Jag hade ju bestämt mig för att inte känna efter men så plötsligt känner jag något jag inte kännt förut och fylls av bubblande glädje och lycka. Jag har en bebis i min mage och den lever!
De senaste två dagarna har jag drabbats av morgonillamående. Urk! Jag som mest mådde illa på eftermiddagar och kvällar tidigare. Ska jag fortsätta må illa? Som tur är går det över ganska snabbt.
Om 9 dagar är det dags för UL! Längtar och bävar.
De senaste två dagarna har jag drabbats av morgonillamående. Urk! Jag som mest mådde illa på eftermiddagar och kvällar tidigare. Ska jag fortsätta må illa? Som tur är går det över ganska snabbt.
Om 9 dagar är det dags för UL! Längtar och bävar.
Sunday, July 29, 2007
Sista dagen
Idag är sista dagen på semestern. Jag och min man har haft tre väldigt sköna veckor. Det blev ingen utlandseresa men en ny soffa istället. Trots tre lugna, avkopplande veckor känner jag mig inte riktigt utvilad. Eller inte riktigt färdig med att vara ledig. Ibland kan jag känna att det är skönt när hösten kommer men nu är det fortfarande sommar och då ska man väl inte sitta inne på sitt kontor. Ja, ja... i oktober tar vi en veckas semester och åker kanske utomlands om vi hittar nåt prisvärt (= billigt). Sen är det bara drygt två månader till föräldraledighet. Gissa om jag längtar!
Jag är i vecka 15 nu (14+5) och jag tror illamåendet börjar lägga sig. Det är fortfarande en massa mat jag inte tål lukten eller smaken av. Fick besked under semestern att jag hade urinvägsinfektion så jag fick knapra nån medicin i en vecka. Hoppas den är borta nu men ska be att få kolla igen. Just nu längtar jag mest till UL den 23 augusti. Ska bli spännande men är samtidigt lite läskigt. Tänk om den inte lever. Tänk om det är något fel. Men jag tror ändå att det är bra och så är jag väldigt nyfiken på om det är en pojke eller flicka.
Jag är i vecka 15 nu (14+5) och jag tror illamåendet börjar lägga sig. Det är fortfarande en massa mat jag inte tål lukten eller smaken av. Fick besked under semestern att jag hade urinvägsinfektion så jag fick knapra nån medicin i en vecka. Hoppas den är borta nu men ska be att få kolla igen. Just nu längtar jag mest till UL den 23 augusti. Ska bli spännande men är samtidigt lite läskigt. Tänk om den inte lever. Tänk om det är något fel. Men jag tror ändå att det är bra och så är jag väldigt nyfiken på om det är en pojke eller flicka.
Saturday, July 07, 2007
Att berätta för chefen och inskrivning
Jag sitter här, 6:30 på morgonen på min första semesterdag. HUNGRIG! La mig 20:30 går efter att ha mått illa och varit supertrött hela dagen och tillbringat halva i sängen. Konstigt att illamåendet kommer tillbaka. Jag trodde annars att det skulle ha gett sig nu...
Hela denna sista veckan har jag vart nervös. Inte hela, för jag berättade för chefen redan på onsdagen. Till saken hör att jag bara har jobbat på mitt jobb halvtid 7 maj-10 juni och heltid sen 11 juni. Jag var gravid redan när jag började men visste ju inte om det själv. Det var bara 4:e ruvardagen. Min chef är lite speciell och jag har inte vetat hur hon ska ta att jag är gravid. Redan.
Jag satt i hennes rum och pratade om andra ärenden i onsdags och tänkte att det är ju lika bra att passa på. Hjärtat bultar och jag säger det; "Och en sak till, jag är gravid". Hon vet nog inte hur hon ska reagera och säger saker som "Men ni är ju unga...", "Grattis borde jag ju säga". Jag hade planerat att berätta att det inte har vart så lätt för oss och när jag nu tänker på det så börjar jag gråta. Chefen hoppas att det är glädjetårar. Jag vet inte varför jag gråter. Men så berättar jag att det har tagit ett tag för oss att bli gravida och att jag fick missfall för ett år sen. Då går chefen upp och kramar mig och berättar att hon hade många missfall innan de fick barn och säger att "nu måste du ta det lugnt och inte stressa, inte bära tungt" och ger mig massa råd. Och det är skönt att hon säger det för då behöver jag inte stressa på jobbet.
Senare samma dag sa hon åt mig att gå hem, trots att jag inte jobbat mina 8 timmar. Så nu vet min chef, mina kollegor får veta när jag kommer tillbaka från semestern. Då är jag i vecka 16!
I torsdags var vi på inskrivning och träffade vår barnmorska för första gången. Det var KUL men väldigt, väldigt overkligt. Hon tog järn (135) och socker (4,3) och mätte blodtryck (100/50). Allt var bra. Hon var jättegullig och trevlig! I slutet av besöket frågade hon vart vi ville föda. "Vadå föda?" tänkte jag. "Vem ska föda?". Att det blir en bebis av det här är fortfarande svårt att tro, trots att jag mår dåligt och är supertrött. Jag längtar tills vi kan känna sparkar så att man VET att den finns där. Vår barnmorska lyssnade inte på hjärtat så här tidigt (vecka 11+2). Hon sa att det var svårt att höra och onödigt att stressa upp de blivande föräldrarna. Jag blev glad, för jag vill verkligen inte bli uppstressad.
Nu ska jag försöka sova lite till...
Hela denna sista veckan har jag vart nervös. Inte hela, för jag berättade för chefen redan på onsdagen. Till saken hör att jag bara har jobbat på mitt jobb halvtid 7 maj-10 juni och heltid sen 11 juni. Jag var gravid redan när jag började men visste ju inte om det själv. Det var bara 4:e ruvardagen. Min chef är lite speciell och jag har inte vetat hur hon ska ta att jag är gravid. Redan.
Jag satt i hennes rum och pratade om andra ärenden i onsdags och tänkte att det är ju lika bra att passa på. Hjärtat bultar och jag säger det; "Och en sak till, jag är gravid". Hon vet nog inte hur hon ska reagera och säger saker som "Men ni är ju unga...", "Grattis borde jag ju säga". Jag hade planerat att berätta att det inte har vart så lätt för oss och när jag nu tänker på det så börjar jag gråta. Chefen hoppas att det är glädjetårar. Jag vet inte varför jag gråter. Men så berättar jag att det har tagit ett tag för oss att bli gravida och att jag fick missfall för ett år sen. Då går chefen upp och kramar mig och berättar att hon hade många missfall innan de fick barn och säger att "nu måste du ta det lugnt och inte stressa, inte bära tungt" och ger mig massa råd. Och det är skönt att hon säger det för då behöver jag inte stressa på jobbet.
Senare samma dag sa hon åt mig att gå hem, trots att jag inte jobbat mina 8 timmar. Så nu vet min chef, mina kollegor får veta när jag kommer tillbaka från semestern. Då är jag i vecka 16!
I torsdags var vi på inskrivning och träffade vår barnmorska för första gången. Det var KUL men väldigt, väldigt overkligt. Hon tog järn (135) och socker (4,3) och mätte blodtryck (100/50). Allt var bra. Hon var jättegullig och trevlig! I slutet av besöket frågade hon vart vi ville föda. "Vadå föda?" tänkte jag. "Vem ska föda?". Att det blir en bebis av det här är fortfarande svårt att tro, trots att jag mår dåligt och är supertrött. Jag längtar tills vi kan känna sparkar så att man VET att den finns där. Vår barnmorska lyssnade inte på hjärtat så här tidigt (vecka 11+2). Hon sa att det var svårt att höra och onödigt att stressa upp de blivande föräldrarna. Jag blev glad, för jag vill verkligen inte bli uppstressad.
Nu ska jag försöka sova lite till...
Thursday, June 28, 2007
Vecka 11 (10+2)
Och jag är trött. Det händer inte mycket så jag bloggar inte mycket nu. Jag jobbar hela dagarna och stupar i säng när jag kommer hem. Orkar knappt äta. Till helgen blir det att köpa ett par mammabyxor som inte är sommarbyxor. De jag köpte härom veckan har varit för kalla att ha än så länge. Magen är svullen som bara den!
Idag när jag låg och vilade med fötterna på två kuddar så började det dra i tårna och hålfoten och det gjorde så ont! "Sendrag á la gravid" sa min man och log. Han blir lycklig för varje symtom, illamående dagar och nätter, trötthet och ömma bröst. Han gillar dessutom de nya större brösten, men är snabb med att tillägga att de är lika vackra när jag inte är gravid. Själv tycker jag att jag har små bröst i vanliga fall och njuter av att de växer lite.
På torsdag nästa vecka ska vi på inskrivning. Det känns bra och kul även om jag vet att det kanske inte ger så mycket. Det känns skönt att vara inne i systemet i alla fall.
Idag när jag låg och vilade med fötterna på två kuddar så började det dra i tårna och hålfoten och det gjorde så ont! "Sendrag á la gravid" sa min man och log. Han blir lycklig för varje symtom, illamående dagar och nätter, trötthet och ömma bröst. Han gillar dessutom de nya större brösten, men är snabb med att tillägga att de är lika vackra när jag inte är gravid. Själv tycker jag att jag har små bröst i vanliga fall och njuter av att de växer lite.
På torsdag nästa vecka ska vi på inskrivning. Det känns bra och kul även om jag vet att det kanske inte ger så mycket. Det känns skönt att vara inne i systemet i alla fall.
Wednesday, June 20, 2007
Vecka 10 (9+1)
Jag har gått in i vecka 10 nu (bilden är 3 dagar gammal). Det hann jag inte förra gången... Och "Mammapraktikan" säger att risken avtar avsevärt från och med vecka 10+0, det är nästa vecka redan!
Annars händer det inte så mycket. Jag mår lite illa om dagarna och mycket om kvällarna. Jag är trött och hungrig som bara den. Brösten ömmar lite men växer mer och det moler lite i magen ibland. Jag är känslig för lukter oxå, de mesta starka lukterna men helst matos och cigarettrök. Ofta på kvällarna känner jag mig sjuk, krasslig och hängig. Men det tar jag gärna för då känns det som att bebisen mår bra. Och det är huvudsaken.
Jag trodde dock att jag skulle vara lyckligare över att jag är gravid och basunera ut till hela världen, men det vill jag inte. Jag vill hålla hemligt. Lite till. Inte berätta i vecka 13, kanske i vecka 15 eller 16. Det känns fånigt med allt ståhej som blir kring en gravid och jag vet inte om jag vill vara utsatt för det...
Saturday, June 16, 2007
Mammakläder
Igår kom mina föräldrar och lillebror och sov över en natt, de skulle vidare på bröllop men det var mysigt att ha de här och de fick se vul-bilden. Idag gick vi på Västermalmsgallerian och jag köpte faktiskt ett par mammabyxor! Ett par sommarbyxor som var jättesköna! Egentligen är det ju väldigt tidigt (vecka 9) men jag är så svullen att jag inte kan ha mina vanliga och de här var en dröm att dra på sig! Och trots att min man konstaterade att jag nog gått upp lite i vikt (om ben och rumpa) så fick jag på mig en strl 34 :-) Gissa om jag känner mig bra nu! Förutom illamåendet... men det är jag tacksam för!
Nu ska vi handla lite mat. Jag tycker det är så svårt för det mesta smakar illa eller för mycket. Kokt potatis och fiskbullar är allra bäst... och det blir ju lite trist i längden...
Nu ska vi handla lite mat. Jag tycker det är så svårt för det mesta smakar illa eller för mycket. Kokt potatis och fiskbullar är allra bäst... och det blir ju lite trist i längden...
Subscribe to:
Posts (Atom)