Vill önska er alla

en GLAD PÅSK!!

Imorgon börjar jag spraya - spännande!

Nu är jag trött och ska upp tidigt imorgon så jag skriver mer en annan dag.

YES!

När jag var på väg till läkaren idag var jag yr och mådde illa. Jag var nervös. Försökte intala mig att det inte var nåt jag kunde göra, men jag ville för allt i världen inte sätta mig i den där stolen och få ett negativt besked!

När jag kom in till min underbara L berättar hon att alla värden var bra, cystan var inte hormonellt aktiv. När det blev dags för vul så var cystan borta! Det fanns bara en vanlig äggblåsa som var stor och fin och skulle släppa snart. Så glad! Vilken befrielse! Nu är det dags. Vi ska göra IVF. Wow!

Skyndade mig till apoteket och hämtade ut recepten, apotekaren som hjälpte mig var höggravid, men hon var trevlig så jag förlät henne.

Denna påsken kommer att börja bra. Jag börjar spraya på skärtorsdag.

Vul imorgon

Imorgon är det dags för cyst-vul. Kolla om cystan är borta så jag kan få börja spraya. Är inte så nervös, det finns ju inget jag kan göra. Men jag hoppas. För jag vill så gärna. Jag vill ha chansen att bli gravid. För vanliga "försök" räknas inte längre. Och jag har hopp. jag känner mig glad och hoppfull när jag tänker på att vi ska göra ivf. Fast jag tänker att vi inte kommer att lyckas på första försöket. Kanske andra. Men jag hoppas. Innerligt.


Idag när jag och min handledare var på väg hem från ett besök frågade hon hur det går för oss. Jag log, berättade om cystan, om vårt försök, hur hela processen går till och hon var fascinerad och intresserad. Det känns konstigt att prata om det här med barnlösheten så känslolöst. Men det är skönt. Som att det gäller nån annan. Fast när de pratar förvärkar på fikat, då är det inte lika roligt. Eller när den gravida 36-åringen som inte ville ha fler barn kommer till kontoret. Men jag står ut för jag tror att det är vår tur snart.

Naivt kanske, men jag mår bra.

Åh...

... jag hinner inte! Hinner inte blogga. Orkar inte.

Just nu håller vi på att renovera vårt kök och badrum, vilket innebär en massa springande på kakelbutiker, färgaffärer och IKEA. Mycket att planera, fixa och kolla.

Jag har vart i jobbsökarsvängen några veckor, lite drygt en månad sen jag skickade in ansökan så fick jag ett fast jobb, igår löneförhandlade jag och fick den lön jag begärde eftersom jag inte gav mig. Fick ett sting av dåligt samvete - ska vara snäll flicka, låta andra få som de vill - men det gick över fort. Jag har rätt till den lönen!

Vi har vart bortresta i helgen, hos vänner som inte har barn. Väldigt skönt.

I dagarna har jag ägglossning. Om man skulle ta och ge sig på ett sex-relaterat försök till graviditet, vilket vi tänker göra, så måste vi ligga i nu i dagarna. Och jag är trött. Och tror inte längre på sex = graviditet. Vill bara få komma igång med IVF nu. På torsdag är det dags för vul och då SKA cystan vara borta.

Annars blir jag riktigt trött.

Cysta och BF idag...

Ingen rolig dag idag. På vul upptäcktes en stor FET cysta. Det blir ingen pergo denna månad, vilket inte gör nånting, men om cystan inte försvinner blir det inte ivf heller. SUCK. Jag fick ta blodprover oxå för om cystan inte är hormonellt aktiv så går det bra att börja spraya, tror jag. Läkaren ska ringa och boka prel ÄP v18 iaf. VILL så gärna komma igång nu!

Dessutom skulle jag ha fått min bebis idag, om den stannat kvar. Och inte har jag blivit gravid än. Det blir nog värre om jag inte är gravid den dagen jag plussade förra året. 15 juli.

Grrr

Mensen kom idag. Suck suck suck. På fredag träffar jag läkaren för vul inför pergokur 5. Vi ska planera ivf oxå. Det känns bra, men så oerhört stort och skrämmande. Jag vill inte hoppas men hur ska man kunna göra en ivf utan att hoppas?

Nu har jag gått på alla FEM intervjuer. Jag har blivit erbjuden ett sommarvikariat, april-aug. Jag tror inte jag kan ta det. Tänk OM jag blir gravid på vår första ivf (fast varför skulle jag?), då står jag med mage i augusti och kan inte få nåt jobb. Vem vill anställa en gravid kvinna. De andra fyra jobben är fasta/långtidsvikariat. Jag VILL HA ett fast jobb. Imorgon ska jag ringa runt till de ställen jag vart på intervjuer och kolla läget. Någon kanske kan säga att "nej, du har ingen chans" så får jag kanske en bra bild av hur jag ligger till.

Ibland har jag svårt att fatta att jag mitt i allt elände kan gå på jobbintervju efter jobbintervju och le, vara glad, stark, optimistisk och se ut som att livet leker. Tänk om de visste. Tänk om de visste att jag planerar att bli gravid så snart som möjligt. Tänk om jag visste om det skulle lyckas nån gång...

Nu längtar jag mest till i höst då jag och maken åker på semester. Någon sommarsemester blir det nog inte för vår del. Jag ska jobba. Mitt första riktiga jobb.

Allt och inget

Nu är det helt plötsligt mars och en hel vecka sen jag skrev sist... Inget och massor har hänt. I helgen var jag och min man och hälsade på hans föräldrar. Det var helt ok. Vi slapp träffa systerdottern som precis fått barn, en månad innan jag skulle ha fått. Hans föräldrar undviker att prata barn med oss. Jag tror inte att de törs och det är skönast så tycker jag oxå.

Innan helgen började jag och mannen fundera igen på om vi verkligen skulle göra IVF nu. "Det är så mycket pengar", "Vi borde ju ha chans att lyckas iaf", "Det är säkert jobbigare att misslyckas med ivf än vanliga försök (pergo, insemination)", lät våra argument tills vi kom fram till att "Nej, vi vill inte vänta längre, vi vill ha barn nu". Och så blev vi fast beslutna att göra IVF trots allt. Och det känns så skönt, även om IVF inte är en garanti för barn...

I söndags kom min mamma och vi gick på stan hela måndagen. Hade det riktigt skönt. I tisdags kom pappa. De åkte utomlands idag och sov över hos oss. Igårkväll bjöd vi min syster och hennes pojkvän och mina föräldrar på middag och hade det trevligt och idag är det onsdag och dagarna bara försvinner. Snart är det vår och jag VILL INTE! Jag vill inte ha en sommar till utan bebis. Men den kommer.

Jobbintervjuerna rullar in. Nu har jag blivit kallad till fyra stycken! Det känns otroligt bra. Ett ska jag ha i alla fall.

Spraystart i slutet på mars

Då börjar vi vår IVF-resa. Min mans kommentar när vi satt hos läkaren var ganska rolig. Helt glatt säger han; "Det här känns ju bra!". Efteråt undrade han om man inte borde varit lite mer pessimistisk och ledsen när man tar kontakt med läkare för att göra ivf. Det kändes mest kul och bra.

Läkaren undrade om vi ville börja på en gång, men så bråttom ska vi inte ha. Två kurer till med pergo blir det och SEN gör vi IVF. "Eventuellt" sa hon, vår käre läkare. Flera gånger. "Om ni inte blir gravid innan" och "INGA fel har hittats på er och ni har blivit gravida förut" fick vi oxå höra några gånger. Det kändes positivt, men vi vill göra detta ändå. Vi orkar inte vänta och må sämre och sämre hela tiden. Vi vill ha barn NU! Om det sen tar några IVFer så får vi väl leva med det...

Det känns ialla fall spännande.

Dessutom får jag äta två kurer pergo innan sprayandet börjar. Hoppas såklart att det ska ta sig innan, men har noll förhoppningar.

Lite av varje

Hon är varken fet, ful eller gammal. Den gravida kvinnan på mitt jobb. Snarare söt och trevlig. Men hon är iaf över 30 så det går bra. Dessutom sitter ju hon mest på sitt kontor och jag på mitt. Så jag överlever.

Min mans systerdotter fick barn igår. Hon är 24 år tror jag. Men de gav barnet ett så fult namn så det gör inget att de fick barn. Mitt barn kommer däremot att bli perfekt med ett underbart vackert namn.

Imorgon ska jag och min man till läkaren och prata IVF. Längtar. Konstigt att man över huvud taget kan längta till nåt sånt.

Åsså har jag köpt träningskort och börjat träna.

En plan

Nu har vi oxå en plan. Som så många andra måste jag oxå ha en plan för hur vi ska gå vidare. Både jag och min man kände idag att det är biologiska barn vi vill satsa på först och vi är beredda att satsa. Vi vill göra ivf privat tidigast i februari, men kanske i april/maj. Då har vi ju ändå gett kroppen en chans att fixa detta själv. Men så som vi mår nu så orkar vi inte hålla på och försöka hur länge som helst. Det känns bra. Om någon vecka är det dags för ÄL-sex och vi kommer att må bättre.

Idag har varit en skit-dag. Ville inte alls vara på praktiken och blev (tyvärr) inte glad åt en kompis som plussade efter ivf. Hon plussade och jag fick mens. På samma dag. Det var inte en bra dag. En del av mig är glad för hennes skull. Men det gör ju så ont i hela kroppen när det bara blöder och blöder och aldrig blir bebis för oss...