Nu är han här!

Vårt mirakel kom 2.35 lördag den 5 jan. Han vägde 2915 och är 49 cm lång. Han är faktiskt världens sötaste bebis men såå liten och smal - han hade ju inte så lång tid att bygga upp underhusfett, men han mår bra.

Jag blev igångsatt med gel den 4:e januari. Den gav på en gång smärtsamma värkar på minst 60 sek med 1-2 minuters mellanrum. Jag och mannen andades på och undrade lite hur det skulle bli när det hela egentligen började. Vid första undersökningen hade inte ens livmodertappen blivit utplånad/mogen och bebisen lågt så långt ner i bäckenbotten att värkarna inte gjorde nån nytta. Jag fick fortsätta några timmar till men hade så ont så vid 23-tiden fick vi åka ner till förlossningen för att kunna få smärtlindring. Lustgas, tänkte jag...
Väl där undersöks jag och bebisen ligger nu längre upp och jag är knappt öppen alls. Värkarna gjorde ingen nytta så jag fick Bricanyl för att slå ut värkarna. Efter några omgångar Bricanyl som inte hjälpte beslutades att jag skulle få eda. Dels behövde jag vila men även bebisen behövde det. EDAn var fantastisk, gick jättebra att lägga och tog bort värkarna på en gång! Men efter 15 minuter på ctg:n ser barnmorskan att hans hjärtljud är påverkade, går ner för mycket i samband med värk så det blir beslut om kejsarsnitt. När det väl beslutats går allt jättefort. Jag skjutsas ner i min säng fort fort, när vi kommer till operations-salen står en massa folk redo.

Mitt i allt som skull kunna vara skrämmande och kaotiskt så hinner min underbara BM förklara vad som kommer att hända, att bebisen troligtvis inte kommer att skrika och att de kommer att ta honom till rummet intill med barnläkaren på en gång.
Allt detta gjorde att jag inte kände mig orolig utan lugn och trygg. När sen vår son kom så skrek han det första han gjorde men sen försvann de fort och jag hann bara se en blå livlös bebis... det var han ju inte men han var ju blå och hade stängda ögon... Min man följde med in till barnläkaren och jag blev ihopsydd. Vår son hade lättare andningssvårigheter och slem, fostervatten i lungorna som sögs ut. Han fick vara på neonatal-avdelningen i 14 timmar innan vi fick honom för gott. Han hade oxå haft lite svårt att hålla värmen. Men när vi sen fick honom mmådde han bara bra. Under tiden på BB har han sugit och sugit på brösten så amningen har kommit igång och det känns jätteskönt!

Det är lite lustigt för de två saker jag var räddast för innan förlossningen var just EDA och kejsarsnitt men när det väl blev aktuellt så tänkte jag enbart på min son och vad som var bäst för honom och jag var aldrig rädd.

Nu är vi hemma och njuter av vår älskade son!

Graviditetsklåda

Det kliar! På hela kroppen. Det är inte skönt men jag trodde inte det var någon fara. Berättade för min barnmorska på den vanliga kollen igår och hon skickade oss till Danderyds sjukhus idag, en lördag, för att ta prover. Väl på sjukhuset fick jag göra en ctg-kurva och bebisen mådde bra. H*n sov första kvarten, sen vaknade h*n och sparkade lite och höjde hjärtljuden. Jag har en del sammandragningar och det är ju bra att livmodern tränar sig.

Levervärdena var tyvärr förhöjda så vi ska tillbaka på nyårsafton för en ny koll. Om de är höga då oxå blir det kanske igångsättning. Det blir alltså ingen norrlands-resa för oss och kanske en tidig bebis! Det känns både snopet och spännande! Vi kanske får träffa vår efterlängtade bebis snart!

IVF-kallelse

Idag fick vi kallelse till IVF på Huddinge, eller rättare sagt ett brev om att vi kommer att bli kallade inom några månader. Vi ställdes i kö för 16 månader sen så en kö-tid på 1,5 år var nog inte helt fel, men jag är otroligt glad att vi valde att göra ivf på CvL istället för att vänta!

Inte oroa mamma sådär!

Idag har min bebis vart extremt lugn och jag blev orolig, vilket jag faktiskt aldrig blivit tidigare. I alla fall inte för att h*n rört på sig för lite, eftersom min bebis är väldigt aktiv i vanliga fall. Men nu. Nu var det lugnt hela dagen. Jag blev orolig. Min man är borta på jobb idag så jag hade ingen att ventilera min oro med. Istället dricker jag kallt, buffar på magen och pratar och pratar med bebisen. När jag så ätit middag börjar h*n vakna till liv igen och jag gråter av lycka. Varje buff jag nu känner får mig att få tårar i ögonen. Jag älskar min bebis så mycket!

Vår bebis gillar sötsaker!

Jag har glömt att skriva om vårt tillväxt-ultraljud. Vi var där förra veckan. Samma dag som hos barnmorskan. Bebisen låg långt ner med huvudet. Vägde 2055 gram, 10 gram mindre än medelbebisen denna veckan, 32+3. Bebisen avviker alltså -0,5% vilket inte är någonting! Vår bebis är perfekt!

Det var alldeles underbart sött när vi tittade in. Bebisen låg och drack fostervatten. Jag hade druckit glögg och ätit pepparkaka innan. Det måste ha vart gott. Såg nästan ut som lille älsklingen log därinne!

TENS

Jag har nu fått hyra en TENS-apparat av min sjukgymnast för att ha mot foglossningen. Men den ska ju fungera bra särskilt under latensfasen då man öppnar sig oxå. Jag och min man går oxå på profylax-kurs och vill använda andning så mycket som möjligt under förlossningen. Funderar på om man kan kombinera TENS och profylax.

Jag provade lite här hemma nu på eftermiddagen men det var riktigt svårt att sätta fast den så jag får vänta på min man så kan han hjälpa mig.

Det är mycket tankar på förlossningen nu här hemma, i alla fall hos mig.

Ilningar

Nu ilar det när jag går för fort. Långt, långt ner i magen eller ännu längre ner. Kanske är det bebisen som lägger sig tillrätta för det känns verkligen som h*n ligger och trycker på. Dessutom är h*n så stor och trycker upp bh:n på mig ibland. Hur underbar som helst!

Huvudet ner

I går var vi hos barnmorskan igen. Nu ligger bebisen med huvudet ner, "rörligt ruckbart", eller vad hon nu kallade det. Inte fixerat men heller inte helt löst. Nu undrar jag om inte bebisen flyttat på sig igen, hickan känns högra upp. Jag kanske får ligga med kudde under rumpan igen.

Sf-mått 31 (vecka 32+4).

Vi var på profylax-kurs idag och läraren var jättebra. Det var tre gravida, min man, en kvinnas mamma och en av gravidisarna var ensam (hennes man ville inte följa med...). Det känns bra, min man är mer peppad än vad jag är. Jag tänkte för mycket och fokuserade så att jag inte lyckades med min passiva andning Men nu ska vi öva så vi (jag) lär oss. Det känns ändå bra och jag ser fram emot förlossningen!

Blodtrycksfall...

Jag var med om en otäck händelse imorse... När jag kom till pendelstationen så var jag illamående, som vanligt, så jag gick ut för frisk luft brukar ju hjälpa. Men jag blev bara mer yr och vimmelkantig så jag satte mig på en bänk. Då började jag känna mig väldigt svimfärdig, men tåget kom och jag skulle ju på tåget! När jag väl kommit på tåget så flimmrar det för ögonen, mer och mer så jag kan knappt se nåt alls. Försöker snabbt hitta en plats att sitta på och tar av mig jackan för jag svettas som en gris! Blir mer och mer illamående, yr, ser knappt för allt flimmer för ögonen och har svårt att andas. Tror att jag ska svimma och vill be om hjälp men mannen mittemot ser inte så sammarbetsvillig ut... så jag härdar ut ett tag till. Tänkte gå av på nästa station, men då släpper det värsta och jag börjar må bättre.
Usch... det var riktigt otäckt men det var nog ett vanligt blodtrycksfall.

Fick lite tips av mina kollegor när jag kom till jobbet och de tyckte att jag kanske ska börja senare på dagen så att kroppen hinner vakna till innan jag går ut på morgonen, eller ta längre tid att gå till pendeln. Mitt favoritförlsag var att min man skulle följa mig till pendeln :-) Men det blir nog svårt...

Nästa gång blir det förlossningen

Det lät riktigt dramatiskt, men idag när jag berättade för barnmorskan om huggen i magen så sa hon att nästa gång ska jag inte vänta så länge som en timme utan ringa in till förlossningen och höra vad de säger, ifall jag ska åka in och få något som gör att värkarna stannar av. Jag vet ju inte ens om det var värkar. Men under dagen som varit innan jobbade jag väldigt mycket fysiskt så det kan ju ha varit det som satte igång huggen...

Allt såg bra ut hos barnmorskan. Bebisen ligger visst med huvudet upp och rumpan ner och ryggen längs höger sida av min mage. När jag tänker på det blir jag alldeles varm! Barnmorskan gav mig en liten hemläxa - att ligga 15 minuter med en kudde under rumpan så att bebisen kunde få för sig att vända sig. Jag som trodde att sånt bara var skrock, men jag ska göra ett försök. Ska också börja ta en tablett järn varannan dag. Hoppas min mage klarar av det. Vill verkligen inte bli förstoppad!

Mina värden:
Socker - 4,3
Järn - 117
Bt - 90/50
Sf - 29 (vecka 30+0)
Hjärtljud - 144

Hugg i magen och brist på vila

Imorgon åker jag hem till mina föräldrar. Ska vara där i fyra dagar och bara ta det lugnt. Och sy spjälskydd. Ska bli så kul! Och skönt med vila. Att bli lite ompysslad. Och så får bebisen träffa mormor och morfar :-)

Inatt vaknade jag plötsligt av hugg i nedre delen av magen eller ljumsken. Blev lite orolig eftersom jag inte vill att något ska hända när min man är borta. Det högg till några gånger och så försvann det. Men bara för att komma tillbaka igen. Till slut somnade jag, men hela dagen har magen dragit ihop sig och gjort ont. Lite jobbigt, men jag tror att det beror på att jag bar tungt igår och var för aktiv. Skulle ha vilat. Det ska jag göra nu i alla fall. I fyra dagar!

Oro över min systers eventuella graviditet

Min syster är bra.

Under dagarna som gått sedan jag började oroa mig för att min syster skulle vara gravid så har jag börjat tänka lite annorlunda. Tack och lov. OM min syster skulle varit gravid så har det egentligen inget med mig och min man att göra. Att de skulle lyckas utan att ens försöka är en helt annan sak än att jag och min man har haft svårt att bli gravid. Och framför allt, det påverkar inte miraklet som växer i min mage. Vår bebis är och kommer att vara den mest fantastiska för oss.

Jag har funderat på vad jag skulle säga om hon var gravid. Passar ett "Grattis" när någon inte ens försökt? Och när jag tänker efter så kan man faktiskt gratulera till det nya liv som växer i en kvinnas mage. Planerat eller inte. Det ÄR ett liv.

Nu är inte min syster gravid. Hon har tagit ett test och det var negativt. Hon tyckte det var skönt för de är inte redo än. Jag är väl inte heller redo för att hon skulle vara gravid, men jag tror att jag närmar mig.

Magen vecka 29

Ifall nån vill se min mage. Här är den i vecka 29 (28+0).

JAAAA!

Jag fick förlängd sjukskrivning idag! Fram till 23 december, sen ska jag ta ut två dar kompledigt och sen är det tre veckor kvar till beräknad förlossning! Wow! Tiden går fort och nu får jag chans att njuta av resten av graviditeten oxå.

Underbart!

Trött trött trött

Jag är extremt trött. Varför vet jag inte. Jag menar, att jag är trött just idag. Om det nu bara är just idag...

Imorse hade jag ett möte på en skola på morgonen så jag gick direkt dit. När jag gick tillbaka till kontoret började magen/livmodern göra ont och väl på kontoret gjorde det riktigt ont. Det kom i stötar och kändes ungefär som läkaren sa att sammandragningar gör, så det kanske var det. Efter en timme på kontoret lugnade det ner sig och jag kunde fokusera lite mer på jobbet. Lite otäckt var det.


Imorgon ska jag träffa läkaren och få veta om mina sköldkörtelprover är bra och prata om sjukskrivningen. Jag orkar INTE jobba heltid! Särskilt inte med de där sammandragningarna. Fast tröttheten är nog värst ändå. Hoppas han kan hitta en bra anledning, för trötthet är ju ingen sjukdom...

Nervös.

Foglossning...

Idag när jag var på väg till min vän skar det plötsligt till i rumpan. Igen. Och jag var tvungen att sakta ner och ta korta korta steg. Typiskt. Foglossningen har ju knappt kännts av sen förra "knivhugget". Tills nu. Men jag tror att det kommer att vara bättre efter en natts vila. Det är dessutom värt att ha lite foglossning om mitt bäcken mjukas upp inför förlossningen.

Lill*n i magen är livlig nu. Jag kan känna en kroppsdel sticka ut, eller bukta ut, ungefär som en rumpa eller en rygg och så känner jag och trycker lite tillbaka och då försvinner den. Det är helt enormt! Min bebis ligger i min mage. Min. Coolt!

Min man åkte i söndags. Det är tomt och ensamt men ändå ganska ok. Jag vet att han har det bra och att han snart kommer tillbaka. Längtar och saknar gör jag ju hela dagarna ändå.

Hormonrand!

Jag har en hormonrand på magen. Upptäckte den för några dar sen. Den syns mest under navlen men börjar synas mer och mer ovanför oxå. Känns mysigt!

Nu har min man åkt bort. Långt bort i 12 dagar. Jag försöker tänka på att han kommer att uppleva mycket och ha en fantastisk tid men jag kommer självklart att sakna honom jättemycket. Särskilt nu när vi har en bebis i magen.

Here we go again

Jag och maken hade en härlig ledig dag tillsammans igår! Vi åt en mysig frukost med latte hemköpt från stans godaste latteställe - 2 kvarter hemmifrån. Sen gick vi på stan och så kom min mamma och vi gick ut och åt tillsammans med henne och min syster och hennes man. Jättemysigt! På söndagmorgon åker ju min man bort i två veckor så vi ska fylla på och vara med varandra imorgon oxå.


Jag kan dock fortfarande ha svårt för folk som blir gravida lätt eller oplanerat. Min syster svimmade för en vecka sen, och har sen dess mått illa, varit extremt trött och hungrig och kännt sig yr. Alla värden har varit bra... Mamma hade frågat om hon var gravid, men det visste hon inte om hon var... Jag vet att jag inte skulle tycka att det var så roligt just nu... men kanske när den första chocken lagt sig. Egentligen skulle det ju vara roligt om vi fick barn nära i tid, men samtidigt så minns jag så väl hur svårt vi haft det... Dels vill jag vara ensam om att få ha mage och få en liten bebis. I alla fall tills bebisen kommit. Sen tror jag att det skulle kännas som ett hån mot oss som kämpat så, om de bara går och blir gravida trots att de skyddar sig. Nej, ska försöka att inte tänka så mycket på det idag.

Halsbränna!

Japp. Nu har jag fått halsbränna. Eller inte nu. Den kom igår. Jag och maken åt lunch kl 13. Efter lunchen gick vi på ett (faktiskt) givande info-möte på Försäkringskassan (om föräldrapenning) och sedan strosade vi lugnt hemåt genom stan. på vägen hem köpte vi en brownie på 7-11. Har aldrig provat de men blev tipsad av en tjej på FL. Efter tre tuggor hade jag en hemsk halsbränna så vi svängde in på apoteket och köpte Gaviscon. När jag strax därefter läser bipacksedeln så ska man visst inte äta Gaviscon om man äter medicin mot sköldkörtelrubbning, vilket jag gör. Suck. Det var bara att kila till apoteket idag igen. Och det visade sig att det går visst bra, bara det går två timmar mellan levaxin-intag och Gaviscon-intag. Skönt! Men halsbrännan var inte att leka med. Sura uppstötningar har jag haft, men aldrig i hela mitt liv en sådan halsbränna. Idag har jag gjort mitt bästa att äta små portioner ofta så jag ska slippa den. Vet inte om de små portionerna var lösningen men jag har inte haft nån halsbränna alls idag. Så skönt!

Och lilla underbara bebisen i magen har träffat blivande moster på en härlig lunch och varit extremt vaken och aktiv i magen idag. Hur underbart som helst!

Underlig dröm nr 2

Inatt hade jag en konstig dröm. Jag drömde först att min bebis gjorde sånna där avtryck av en hand eller en fot innifrån livmodern som syntes utanpå magen, sen kunde min man ta tag i foten och känna på den, fast den var kvar i livmodern. Inget konstigt med det egentligen. Men sen började det knäppa. Vår bebis längtade så efter oss så h*n började titta ut ur livmodern, med ansiktet och överkroppen. Jag och min man hade ju aldrig hört talas om nåt sånt tidigare så vi sa åt bebisen efter ett tag att det nog inte var bra att göra så :-D Men det var mysigt att få va lite med bebisen ;-)


Annars njuter jag faktiskt av att vara sjukskriven. Jag vet inte hur jag skulle klara mig om jag var tvungen att jobba heltid för jag är hur trött som helst efter en 5-timmars dag. Jag mår ofta illa på morgonen också. Idag var jag tvungen att ta med ett kex och rusa till sängen för att lägga mig ner och äta kexet. Efter ca 10 minuter så mådde jag bra igen och kunde fortsätta morgonbestyren. Sen på pendeltåget är jag ofta väldigt varm och har svårt att få luft. Det känns som att jag borde börja gå långsammare för nu är jag så väldigt andfådd när jag kommer fram...