GRAVID

Jag testade precis. Hade inte kissat på 4 timmar, 4 nervpirriga timmar. Så var det dags. Jag ville helst slippa men var tvungen, ville får det gjort, få veta. Handen skakade när jag höll stickan i urinet, men plusset kom snabbt och det var tydligt! Så nu är jag gravid!

Jag är GRAVID! Igen! Åh, jag är så glad så jag skakar! Måtte det bara hålla till en liten bebis nu!

Ruvardag 14 och testet

Dumma, dumma jag... Jag gick upp 5:30 imorse för att testa. Orkade inte vänta längre. Så fort jag stoppat ner stickan i urinet så inser jag att jag inte vill veta än, jag vill ha hopp fortfarande. Men jag fortsätter, låter stickan vara i urinet 3 sek och lägger det på en plan yta... Inget streck, bara ett kontrollstreck. Som vanligt. Jag blir arg på mig själv som fick för mig att testa. Nu är det roliga slut...

Jag tar med mig testet in till sängen och lägger mig hos min man, vi kramas och gråter och så får jag för mig att titta på testet som jag hunnit slänga i min ilska. Nu visar det positivt. Två streck. Inte starkt men det syns! 20 minuter efter att jag stoppade ner det i kisset. 15 minuter för sent. Man ska inte bry sig om sånt, men jag vet inte NÄR det kom. Den kan ha kommit fram inom tidesramen för att gällas för ett positivt test.

Så nu är jag ett nervvrak, jag är så nervös, spänd och trött!

Min systers förlovning som jag skrev om tidigare har nu blivit bröllopsplaner... om ca 3 månader. Jag har väldigt svårt för det just nu. Jag hoppas det är behandlingen för jag vill kunna glädja mig fullt ut och visa det för henne. Nu sårar vi bara varandra med min smärta och hennes oförståelse. Så vill jag inte ha det.

Ruvardag 12

En kort lägesrapport:

- Jag har molvärk. Ibland massor, ibland lite.
- Min mage är svullen. Till och med på morgonen är det enormt svullen. Den spänner, gör ont och är öm. Särskilt när jag skrattar eller nyser.
- Jag svettas på natten. Trodde det var biverkning av sprayen och inte progesteron.
- Jag är konstant hungrig. Tror nästan att ett slukande monster kom in med en av Crinonena...
- Brösten är ömma.


Så vad tror jag? Det känns för farligt att tro och hoppas, men det gör jag. Jag måste göra det. Men tanken på att jag faktiskt skulle kunna vara gravid är svindlande. För stor för att greppa, så jag låter den hänga lite löst tills vidare.

Ruvardag 9

Tiden går fort. Och jag vill helst inte tänka på att jag "ruvar", att jag förhoppningsvis bär på ett liv. Men jag hoppas och önskar och kan inte släppa det i mina tankar.

Jag ringde kliniken i veckan och frågade om vi får göra FET, ett frysförsök i cykeln direkt efter denna om, ifall det skulle misslyckas. Den vänliga kvinnan undrade om detta försöket hade misslyckats annars "så hoppas vi att detta ska lyckas först"! Men visst fick jag göra FET i nästa cykel och det känns bra. Då kan jag tillåta mig att hoppas lite mer. Det kommer bara att dröja drygt 2 veckor tills jag får ett nytt liv i min mage om det inte stannar kvar denna gången.

Symtom vet jag inte om jag har. Vet inte vad som är progesteronet och vad som är annat. Mensvärk som kommer och går, på olika sätt. Liiite ömma bröst. Trött (har ju börjat jobba...). Ja, inga speciella symtom alltså...

Men jag hoppas.

Ruvardag 3

Jag håller mig till standardbenämningarna. Jag "ruvar". Struntar i hur det låter eller inte låter. Jag bär på en liten prins eller prinsessa. Och förhoppningsvis så mår den efterlängtade lilla varelsen bra där inne.

Humöret går upp och ner. Hoppet pendlar hela tiden. Ska jag våga tro och hoppas eller ska jag ställa in mig på nästa försök redan nu? Läkaren sa att vi har 50% chans, det kan oxå innebära att med detta ägget, denna månaden är det 90% chans eller kanske bara 10%. Åh vad jag hoppas!

Annars mår jag bra. KÄnner mig inte trött av Crinone. Kanske har jag lite ömma bröst och så har jag lite molvärk som kommer och går, men det har jag haft sen ET. Kan omöjligen betyda något nu.

Imorgon börjar jag mitt nya jobb. Har knappt hunnit tänka på det men idag när jag gick i solen och njöt så slog det mig att jag kommer att arbeta 8 till 17 varje dag hela sommaren. Förhoppningsvis får jag en vecka semester i juli. Men annars... jag ska JOBBA. Jag vill ju vara ledig, slappa, sitta i solen och dricka latte eller äta glass. Usch, jag vill inte jobba. Men om jag bortser från det så ser jag fram emot att börja. Jag ska ju faktiskt få jobba med det jag vill och det ska bli roligt!

Helt otroligt!

Det går ju bara bra för oss! Och jag ska fortsätta hoppas att det fortsätter att gå så här bra!

Jag och mannen var ganska nervösa när vi satt i bilen på väg till kliniken. Vi skulle få veta hur många ägg som blivit bra. VI trodde båda två att ungefär 3 ägg skulle klara sig och bli toppenägg, inga fler...

Sjuksköterskan visade oss vårt rum och gav oss lite information. Jag fick byta om till de fina kläderna igen och vänta snällt på herr doktor. Det var en lugn och ganska försynt man som kom in, satte sig på sängen och började prata om våra ägg. Han gav ett bra intryck som gjorde att jag inte längre var orolig. När han sedan berättar att jag skulle få tillbaka ett ägg idag och att vi fick 7 till frysen blev både jag och mannen helt ställda och visste inte vad vi skulle tro. Det var ju helt otroligt bra!

Återförandet gick bra, det var ett toppenägg som gav oss 50% chans att bli gravida. Läkaren sa att "det inte kunde se bättre ut än såhär" och "när det ser såhär bra ut så är det bara en tidsfråga tills jag blir gravid" med så många befruktade ägg. Hela sju stycken till frysen! Jag är så lcklig!

Nu bär jag på en liten prins eller prinsessa i min mage!

Även om det inte lyckas nu så är jag iaf glad just idag och det är härligt!

10 befruktade ägg!

Än så länge har denna behandlingen verkligen gått över förväntan! Jag ringde kliniken idag och hela TIO ägg har befruktats! Imorgon kl. 11:15 ska vi dit igen och troligtvis får jag ett tillbaka. Hoppas bara att det är ett toppenägg!

18 ägg!

Nu har vi kommit tillbaka till hotellet efter äggplocket och fått igång internet.

Det gick verkligen över förväntan idag! När vi kom till kliniken fick vi vänta ganska länge. Vi kom nästan 20 minuter för tidigt eftersom mannens spermaprov var klart då. Det var rofyllt och de vi mötte var vänliga. Efter 30 minuter fick vi träffa en sjuksköterska och få komma in på vårt rum. Ett stort och rymligt rum med två sängar och två stolar. Vi var pigga och förväntansfulla. Den underbara sjuksköterskan frågade lite hur jag mådde, om magen var öm och svullen och gav oss lite information. Vi pratade lite om vårt kök som vi renoverar också. Väldigt avslappnat.

Jag fick ta alvedon och rohypnol och efter ungefär 15 minuter var jag tvungen att lägga mig i sängen och orkade inte ens hålla i en tidning! När en timme gått fick jag byta om till de vackra strumporna som gick över knäna och den vita skjortan. En väldigt vacker syn. Min man ångrade att han inte tagit med kameran.

Väl inne i äggplocksrummet fick jag sätta mig i stolen, jag fick en kudde över magen och säkert en hel del morfin för snart så snurrade hela rummet. Jag försökte skärpa blicken och titta på skärmen, men det var nästan omöjligt! Läkaren berättade att han såg 13 äggblåsor och jag tänkte att "jaha, ok, det spelar väl ingen roll". Inget spelade någon roll. Ganska skön känsla faktiskt!

Äggplocket gjorde inte alls ont, det var bara i början jag kände lite obehag. Sen undrade jag om läkaren skulle börja snart. Då var han redan klar!

Sjuksköterskan gav mig stöd på väg tillbaka till rummet och kom sedan in och berättade att vi var äggrika. Det blev 18 ägg! Det hade jag verkligen inte förväntat mig!! Min mans simmare var väldigt bra, knappt 4 miljoner efter tvätt och de behövde visst bara 50.000-100.000 per ägg. Så det räcker gott och väl!

Jag är verkligen nöjd med dagens prestation!

Nu hoppas jag att det blir några bra ägg tills på torsdag!

Ovitrellen tagen

Nu är sista sprayen och sista sprutan tagen. Igår kväll tog jag Ovitrellen, ägglossningssprutan. Jag hade byggt upp en oro över att det skulle göra ont, men det var mest bara lite segt att få in den i huden. När jag stoppat in sprutan och tryckt i vätskan så frågar min man "var är naveln" för jag hade förklarat att sprutan skulle tas strax nedanför naveln. Men i min nervositet så hade jag helt glömt bort att tänka på vart jag stack i sprutan. Självklart blev jag helnojjig och nervös över att ha sprutat för långt åt höger så att bara högra äggstocken får bra ägg. Jag lugnade mig med att i bruksanvisningen står det att man kan stoppa den i låret eller magen, beroende på vad ens läkare har sagt och att jag dessutom har flest ägg på höger äggstock. Det borde ju bli några fina ägg av det hela.

Annars är jag mest orolig över att äggen ska ha smitit iväg. Jag känner väldigt lite nu och det borde väl kännas mer. De borde ju växa och ta mer plats. Ja, ja... imorgon får jag veta.

Snart äggplock!

Oj oj oj! Nu händer det grejer! Snabbt oxå! På tisdag den 1 maj kl. 10:30 ska jag vara på kliniken för att plockas på ägg. På söndagkväll ska jag ta ägglossningssprutan. Åh, jag riktigt längtar. Tänk... nu är det dags! Jag gör IVF. Har fortfarande inte fattat det. Det har nog vart ganska smärtfritt för mig, denna behandling.

Än så länge.

Och om man bortser från huvudvärksveckan eller veckorna. Men de har jag glömt nu. Jag hoppas mina ägg mår bra där inne och är riktigt fina superägg!

Nu går det nästan för bra

Jag känner mig så glad. Har varit på vul idag för att kolla äggblåsorna. Jag hade sammanlagt 21 st. 10 som var under 10 mm och 11 som var mellan 10-15 mm. Läkaren tyckte att allt såg bra ut och trodde att ÄP kommer att bli i mitten på nästa vecka. Perfekt! Hon utropade även ett OJ när hon körde in staven och såg min fina slemhinna, hela 12 mm tjock var den! Det har jag nog aldrig haft på ett vul. Jag fick lämna ett blodprov som skickas till kliniken idag och imorgon får jag det svaret samt veta exakt datum för äggplock, förhoppningsvis.

Så nu är jag glad igen. Vad min mans vänner ska ta sig för på lördagkväll, det är deras bekymmer. Jag ska vara glad och skydda mitt tillstånd så gott det går. Mitt glada tillstånd alltså.

Nu ska jag möta min man och äta en glass i det fina vårvädret!

Sprutdag 6

Jag mår mycket bättre nu. Huvudvärken är borta och jag sover bra på nätterna. Jag tycker det är kul att spruta mig i magen och jag känner bara lite lite i äggstockstrakten. Jag undrar lite om det växer över huvud taget där inne, men jag orkar inte oroa mig. Det är ju verkligen inget jag kan påverka.

I veckan har jag fikat med en ny vän från Familjeliv. Hon är gravid i vecka 29 så jag var lite nervös innan, men vi hade mycket att prata om och tiden flög iväg. Det var riktigt kul! På vägen hem idag stötte jag på en annan tjej jag lärt känna via nätet (Familjeliv där oxå) som oxå är väldigt gravid och det var helt ok att hälsa på henne. Jag har inte haft någon kontakt med henne sen hon blev gravid, orkade inte. Men jag börjar känna mig stark. Förut när jag började må bra kunde jag börja undra när jag skulle falla. Ner i det svarta hålet. Nu orkar jag inte fundera över det. Händer det så händer det. Då får jag ta det då. Inte nu. Nu ska jag vara stark, positiv och känna all den livskraft jag faktiskt känner.



På torsdag ska jag på vul för att kolla äggblåsor och lämna blodprov och kanske få datum för äggplock.

Sprutdag 2

Jag har tagit två sprutor nu. Två dagar. Känns så bra att vara igång med själva stimuleringen. Nu kan nåt av de äggen jag odlar just nu bli en bebis. Jag måste tänka så. Tro. Hoppas.

Nu ska jag njuta av en helg med min man. Min underbara man som jag älskar över allt annat. Min man som är full av optimism och tro på att detta kan lyckas. Han håller mig uppe när omständigheter vill dra ner mig. Jag älskar dig!

Spraydag 13

Om två dagar börjar jag spruta och jag längtar! Det enda jag känner nu är huvudvärk och åter huvudvärk. På nätterna kan jag inte sova för jag vaknar av att jag är för varm och sedan för kall när svetten kallnar och lägger sig som en hinna på min kropp. Jag är extremt hungrig och vill äta hela tiden. Det är som att jag har ett stort hål i magen och aldrig blir mätt. Urtråkigt! Åsså är jag trött. Jättetrött. Men snart, snart borde det vara över. Om två dagar börjar jag äntligen spruta. Jag längtar!

Aj aj aj

Mitt huvud värker och kroppen är trött och seg. La mig och vilade efter några timmar på stan och nu känns det bättre. Hoppas jag mår bra imorgon för då ska vi bort till vänner på middag.

Längtar tills jag börjar spruta.

Spraydag 9 - mens!!

Mensen kom idag på sprejdag 9! Jag har ju inte BIM förräns på söndag eller måndag så jag blev så glad!! Fick tid på torsdag kl. 18:00 för att ta första sprutan med min läkare. Jag är så lättad att blödningen kom och vi kan gå vidare till nästa steg.

Det blir nog en bra helg.

Spraydag 7

Och huvudvärken har kommit. Och tröttheten. Seg i kroppen.

Men jag har tränat och pluggat och mår lite bättre än i morse. Jag älskar min syster och vill kunna glädja mig med henne. Jag kommer nog att kunna göra det. En dag. Och lite mer ikväll än imorse.

Ibland förstår jag inte hur jag kunde reagera som jag gjorde. MIn syster har förlovat sig!

Det är dock fortfarande med blandade känslor jag skriver det. Men jag kan känna lite glädje och det är ett steg framåt.

Spraydag 6

Jag har extremt ömma bröst och mensvärk som kommer och går. Det är nog mina enda symtom på sprayen. Mensvärken kom redan två dar innan jag började spraya. Undrar om kroppen visste vad som skulle hända. Brösten började ömma kanske på spraydag 2. Jag har hört att man kan ha sånna biverkningar, annars hade jag hoppats på nåt annat...