Tiden går fort. Och jag vill helst inte tänka på att jag "ruvar", att jag förhoppningsvis bär på ett liv. Men jag hoppas och önskar och kan inte släppa det i mina tankar.
Jag ringde kliniken i veckan och frågade om vi får göra FET, ett frysförsök i cykeln direkt efter denna om, ifall det skulle misslyckas. Den vänliga kvinnan undrade om detta försöket hade misslyckats annars "så hoppas vi att detta ska lyckas först"! Men visst fick jag göra FET i nästa cykel och det känns bra. Då kan jag tillåta mig att hoppas lite mer. Det kommer bara att dröja drygt 2 veckor tills jag får ett nytt liv i min mage om det inte stannar kvar denna gången.
Symtom vet jag inte om jag har. Vet inte vad som är progesteronet och vad som är annat. Mensvärk som kommer och går, på olika sätt. Liiite ömma bröst. Trött (har ju börjat jobba...). Ja, inga speciella symtom alltså...
Men jag hoppas.
1 comment:
Spännande tider, Jam!
Hur känns jobbet förresten?
Post a Comment