Foglossning...

Idag när jag var på väg till min vän skar det plötsligt till i rumpan. Igen. Och jag var tvungen att sakta ner och ta korta korta steg. Typiskt. Foglossningen har ju knappt kännts av sen förra "knivhugget". Tills nu. Men jag tror att det kommer att vara bättre efter en natts vila. Det är dessutom värt att ha lite foglossning om mitt bäcken mjukas upp inför förlossningen.

Lill*n i magen är livlig nu. Jag kan känna en kroppsdel sticka ut, eller bukta ut, ungefär som en rumpa eller en rygg och så känner jag och trycker lite tillbaka och då försvinner den. Det är helt enormt! Min bebis ligger i min mage. Min. Coolt!

Min man åkte i söndags. Det är tomt och ensamt men ändå ganska ok. Jag vet att han har det bra och att han snart kommer tillbaka. Längtar och saknar gör jag ju hela dagarna ändå.