Vul imorgon

Imorgon är det dags för cyst-vul. Kolla om cystan är borta så jag kan få börja spraya. Är inte så nervös, det finns ju inget jag kan göra. Men jag hoppas. För jag vill så gärna. Jag vill ha chansen att bli gravid. För vanliga "försök" räknas inte längre. Och jag har hopp. jag känner mig glad och hoppfull när jag tänker på att vi ska göra ivf. Fast jag tänker att vi inte kommer att lyckas på första försöket. Kanske andra. Men jag hoppas. Innerligt.


Idag när jag och min handledare var på väg hem från ett besök frågade hon hur det går för oss. Jag log, berättade om cystan, om vårt försök, hur hela processen går till och hon var fascinerad och intresserad. Det känns konstigt att prata om det här med barnlösheten så känslolöst. Men det är skönt. Som att det gäller nån annan. Fast när de pratar förvärkar på fikat, då är det inte lika roligt. Eller när den gravida 36-åringen som inte ville ha fler barn kommer till kontoret. Men jag står ut för jag tror att det är vår tur snart.

Naivt kanske, men jag mår bra.