Redan i fredags började det svida och göra ont så jag nästan grät när jag kissade, men eftersom jag skulle till min husläkare på måndagen så tänkte jag vänta med att lämna prover tills dess. Vilket jag gjorde oxå. Igår efter lunch började jag få ont i ländryggen och det hjälpte varken att gå, sitta eller stå. Det blev bara värre och värre. Fällde några tårar av smärtan när jag pratade med min man.
Jag är inte den som ringer sjukvårdsupplysningen eller min barnmorska i onödan, men nu fick min man mig att ringa. Jag tänkte att det kanske kunde vara foglossning och då kanske hon hade några tips. Barnmorskan ringde upp mig efter 17:00 och när jag berättade hur jag mådde; ONT i ländryggen och uppåt, mycket molvärk och troligtvis uvi igen, så blev hon allvarlig och tyckte att jag skulle åka in till gynakuten på en gång. Min läppar började darra och jag tror jag fällde en tår men så bet jag ihop. Åkte hem, packade lite frukt och mackor och tog tunnelbanan till gynakuten, med smärta och utan min man. Han skulle komma senare eftersom han var på jobb. När jag sitter i den gamla högljudda vagnen så känner jag tre små underbara sparkar. Precis som att bebisen vill säga att "jag lever, var inte orolig"! Det var fantastiskt.
Väl på gynakuten blev jag mottagen av en gullig kvinna och började storgråta på en gång. Hon sa att hon var van, och det var ju skönt. Så fick jag sätta mig i väntrummet och till slut kom min man och en vän till mig. Men jag var spänd och troligtvis gjorde det smärtan ännu värre.
När jag äntligen fick träffa läkaren visade det sig att det troligtvis är urinvägsinfektionen (som jag har fått igen!) som gått upp i ryggen och gör ont. Hon kände och klämde men njurarna gjorde inte ont så det var som tur var inte njurbäckeninflammation. Sen skulle vi titta på bebisen. Jag blev nervös. Men det första vi ser är hjärtat och huvudet och den fina detaljerade ryggraden OCH benen som sprattlar. Det var helt otroligt! Jag grät och skrattade så magen bara guppade upp och ner. Det var underbart.
Men nu ska jag äta penicillin och ta det lugnt några dar. Det gör fortfarande ont i ryggen så det är skönast att ligga ner. Men min bebis lever! Det är ett under!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Infektioner är inget att leka med.Även om urinvägsinfektion är vanligt vid graviditet. Som du kanske vet har jag dålig erfarenhet av det så jag blev väldigt orolig när jag läste ditt inlägg. Jag vet så väl hur det känns att sitta med panik på gynakuten. Skönt att det gått bra och att du har fått pencillin (Härligt att du så tydligt känner sparkarna!). Se till att ta det väldigt lugnt nu. Låt infektionen läka ut ordentligt innan du börjar leva som vanligt igen. Själv undviker jag allt vad bad heter för säkerhets skull.
kram
Tack för dina ord Janna! Hur menar du att jag ska låta infektionen läka ut innan jag börjar leva som vanligt? Jag tänkte nog vara hemma från jobbet denna veckan men jag ska nog inte lämna kontrollprov förräns kanske onsdag nästa vecka...
Jag ska nog oxå undvika bad framöver. Och jag som tyckte det var så skönt att simma... men hellre inte simma än infektioner!
Kram och tack igen
Jag menade bara att det är bra om du håller dej stilla i några dagar tills du inte känner av infektionen längre och kanske lite till för säkerhets skull. Ofta får man uppmaningen att man ska leva som vanligt av läkarna (för att man inte ska oroa sej) men dom har dålig insikt i vad vi har gått igenom och ibland misstänker jag att dom ändå utgår ifrån att man tar det lugnt. Jag gjorde inte riktigt det utan levde som vanligt.... och jag har ångrat det bittert eftersom jag inte kunnat låta bli att tänka på hur det eventuellt hade blivit om jag hade tagit det lugnt (och inte badat). Jag vill inte skrämma dej. Min situation var ändå väldigt annorlunda så det går inte att jämföra, men det är ändå bäst att leva med så få riskmoment som möjligt.
Det är jobbigt att inte bada på sommaren men vad gör man inte?
kram
Jag håller med om att man hellre avstår från saker än att ångra sig sedan. Därför lyfter jag inget tungt och har slutat med träning på gym och går nu bara korta promenader.
Men jag ska ta det lugnt nu. Om jag är hemma resten av veckan så blir det fem dagar med helgen. Nu känner jag mig ganska sliten och sover mycket. Förra uvi:n märkte jag inte att jag hade nån så då levde jag på som vanligt och tog medicin. Vet inte om det är därför den kommit tillbaka...
kramar
Post a Comment