Tuesday, September 04, 2007

Envis urinvägsinfektion

I fredags träffade vi vår barnmorska igen. Hon är verkligen helt underbar och faktiskt en av grundarna till Barnmorskemottagningen vi går till. Vi fick lyssna på hjärtljuden och jag grät faktiskt en tår. Det var vackert. Ett liv. I min mage. Det är stort.

Jag fick lämna urinprov (eftersom det fortfarande svider) trots att det bara var 1 timme och 45 minuter sen jag kissat och för att göra en odling behövs det minst 4 timmars kiss... Men idag fick jag telefonsamtal från en av läkarna på min barnmorskemottagning. Urinprovet jag lämnade i fredags innehöll mycket bakterier så nu blir det penicillin i 14 dagar och sedan kanske 1 tablett om dagen resten av graviditeten. Lite jobbigt eftersom jag får kväljningar och mår väldigt illa av medicinen, men hellre det än en uvi konstant!


Råkade ut för en klantig olycka i helgen. Jag skar bröd och slant med kniven så det blev ett långt och djupt sår i pekfingret. Med rasande fart åkte jag och min mamma till akuten och där fick jag vänta en timme på läkaren som skulle sy mitt finger. Bedövningen tog inte så det gjorde fruktansvärt ont! Jag försökte slappna av och tänka på andningen, tänkte att jag lika gärna kunde öva lite inför vad som ska komma. Men det var inte så lätt... Ska nog gå en profylaxkurs.


Jag känner starka sparkar nu någon gång varje dag! Det är underbart mysigt men ibland blir jag så paff att jag hoppar till. Härligt!

1 comment:

Janna said...

Vad jobbigt att infektionen aldrig ger sej! Hoppas att du blir fri den snart. Men jag antar att den var så kraftig sist att det tar lite tid att bli av med den.

Kul med sparkarna!

kram