Jag har precis fikat med min syster. Min syster som är nyförlovad. Min syster som jag älskar, trots att jag blir arg och det gör ont. Jag bävade en hel del innan jag bestämde mig för att fråga om hon ville ta en fika i solen med mig. Men jag gjorde det och hon blev jätteglad.
Och det var bra. Så bra att få prata med varann om hur påsken blev, hur hon kände det och hur jag kände det. Jag satt där på cafeét, kisade i solen och grät floder.
Fast jag var inte ledsen. Men jag grät. Och grät.
Jag förklarade att jag är glad för deras skull, att hon måste få leva sitt liv oavsett hur jag mår och att jag tycker om henne väldigt mycket. Jag hade fått för mig att min söta syster inte ville att jag skulle vara med i planeringen av deras bröllop. Hon undrade vart jag fått den befängda idén från. "Det är klart jag vill ha med dig!" utbrast hon och jag blev lycklig. Jag älskar bröllop.
Egentligen.
Jag önskar bara att de inte var förknippade med en oro. Oron att få ett graviditetsbesked. Men min syster ska gifta sig (när vet de inte än - tack och lov) och jag vill vara glad och glädja mig med de!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Förbannade barnlöshet!
Jävla, orättvisa öde som ska ställa till allting så upp och ned!!
Tänk att du aldrig kommer att få se tillbaka på dagen du fick veta att din syster förlovat sig och minnas det som en glad dag. Tänk att jag aldrig får se tillbaka på dagen då min bästa vän berättar om sin graviditet och minnas gemenskapen, myset, fnissen och glädjen.
Det är så mycket vi går miste om. Så mycket bitterhet, ledsenhet, skrämmande, stora, irrationella känslor.
Det var säkert skönt att prata med henne, få ut några monster ur garderoben. Gråta, komma närmare varandra. Glad för din skull!
Stor kram, vännen.
Usch, nu börjar jag ju gråta. Jag VILL INTE minnas dagen då min syster förlovade sig som en jobbig sorg-dag. Jag hoppas att de glada dagarna kommer att bli så många att man inte minns hur ledsen man var. Samtidigt hoppas jag att jag aldrig aldrig glömmer hur det var så att jag blir så naiv och klumpig som andra människor kan vara.
Hur går det med din vän? Är hon gravid? Du ska veta att jag innerligt hoppas att hon inte är det. Jag förstår att din värld rasar samman isåfall. Ungefär som att luften tar slut, ett knytnävslag i magen... näe, hoppas hoppas inte!
Tack och kram tebax!
Post a Comment