Jag är ledsen idag. Nere. Vill bara gråta. Har vaknat flera gånger och tänkt i timmar på min syster. Jag har drömt om henne när jag äntligen lyckats somna. Jag är så arg på henne för att hon slängde ner mig i det svarta hålet när vi är mitt i en behandling av värsta sort. Hur kan hon göra så mot mig? Slänga lyckan i ansiktet på oss. Lyckan som vi inte har. Lyckan som vi aldrig får igen.
Fast vem är jag som har rätt att säga så... Hon måste ju få leva sitt liv.
Men det hindrar mig inte från att var arg.
Och ledsen.
Och gråtfärdig.
3 comments:
Vad tråkigt att du känner dig så.. :( Jag vet känslan, allt känns irrelevant och deppigt.
Men samtidigt..med risk för att du missuppfattar eller blir besviken på mig, så måste jag få skriva en sak: Jag hoppas verkligen att det du skriver mer är en reaktion på att du mår dåligt än ett konstaterande av fakta. Ibland är det skönt att bara ösa ur sig precis hur det känns, irrationellt och onyanserat - och det hjälper, det är bra terapi!!
Men du inser väl att din systers och din värld är två skilda världar som i princip är skilda från och oberoende av varandra. Att din syster förlovar sig är ju inte på något sätt ett hån mot er barnlöshet?
Och HON har väl inte gjort er illa genom att förlova sig, slängt lyckan i ansiktet på er?
Att du känner som du gör är FÖRSTÅS ok och inget jag ifrågasätter, men samtidigt hoppas jag för ditt eget välbefinnande att du inte gör dig själv illa genom att tänka tankar som att din syster medvetet "slänger ner dig i det svarta hålet".
Och trots allt - hon kan inte planera sitt liv efter era barnlöshetsbehandlingar.
Var arg, ledsen, förbannad, men håll kvar realitetskänslan.
Förstår du min point?
KRAM från en annan syster i barnlösheten, som själv mår uselt idag.
Självklart är jag medveten om att min och min systers värld är två olika och att hon inte kan ta hänsyn till min sorg och barnlöshet i planerandet av sitt liv.
Det jag skriver är en känsla, en reaktion på hur jag mår. Självklart är det inte fakta. Men det kan vara svårt att skilja på ibland. Svårt för att hon är en del av mitt liv och jag en del av hennes.
Klart hon inte gjort oss illa. Det är bara det att vi blir påminda om lyckan vi inte har, när den kommer så nära. Min familj står mig ju närmast av alla.
Och jag tänker inte att hon är medvetet elak. Det är hon verkligen inte. Men hon förstår inte och hon släpper inte in mig i sin värld och det gör mig ledsen.
Det jag tycker är svårt just nu är hur jag ska förhålla mig till detta. Ska jag tro att de gifter sig snart eller ska jag hoppas på nästa år? Ska jag föreställa mig ett "worst-case scenario" eller ska jag hoppas på nåt bättre? Min hjärna går på högvarv och huvudet värker. Det kan ju vara sprayen. Och jag längtar och vill så gärna få glädja mig tillsammans med min syster! Jag vill få vara en del av hennes liv... men just nu känner jag mig utestängd. Men det ändras nog...
Mår du oxå blä idag? Usch :-( KRAM
Ja fy fan, seriously bad day idag. Det har hänt lite för mycket här idag på kort tid för att jag ska orka processa allting. Har bara skrivit om den ena saken i bloggen än. Den andra är betydligt värre.. Få se om jag hittar kraft att skriva om det senare. Just nu är jag bara trött och vill gråta.
Krafter till dig också.
Post a Comment