Min syster sa en bra sak idag.
Vi måste få gå igenom det jobbiga, tunga och smärtsamma i våra liv. Ingen kan ta det ifrån oss. Det går inte att göra vår vardag lättare genom snabba, enkla lösningar. Det bästa någon kan göra för oss är att låta oss gå igenom det vi gör. Och det bästa sättet andra kan hjälpa oss på är att visa förståelse. Det är omöjligt för andra som inte gått igenom det vi gör att förstå, men det går att visa förståelse. Jag har ett bra exempel på det.
En av min mans vänner tyckte att vi skulle prata med ett par som håller på med rådgivning så vi kunde må bra och börja träffa folk och vara sociala igen. (Han vill med andra ord ge oss en snabb enkel lösning). En annan vän bjöd oss till en fest med bara barnfamiljer. Vi tackade nej (som vanligt) och vännen sa "Jag förstår. Det kommer en tid då ni kommer att kunna vara med igen". Den första vännen har själv varit barnlös men har nu adopterat. Den andra vännen har inte varit barnlös men visar en helt annan förståelse. Det är ganska otroligt!
Jag vill inte glömma det jag går igenom så att jag blir oförstående.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Intressant att två människor med de bakgrunderna reagerade sådär! Men du har rätt, förståelse antingen finns eller inte finns. Då räcker inga fina ord eller klischéer, man märker rätt snabbt vem som verkligen vill förstå eller inte.
Jag håller med dig, det goda som kommit ur det här onda är det att man lärt sig att tänka på ett annat sätt. Ett bättre sätt, tror jag. Mer ödmjukt, mer tolerant, förstående och eftertänksamt.
Det tror jag med. Om man bortser från just nu, då jag är allt annat än tolerant ;-)
Post a Comment