Wednesday, February 28, 2007
En väns reaktion på vår barnlöshet
En gång skrev en vän ett brev till mig att hon blev arg på mig när jag är liten och skör. Hon ville att jag skulle vara stark och drömma, leva livet som alla andra. Jag har tänkt mycket på det. Om någon hade en dröm, en passion, hade hon då sagt åt personen att "ge upp, strunta i det, gör nåt annat" om den hade stött på motstånd? Hade hon sagt att personen skulle göra nåt annat och inte tänka så mycket på det så skulle det säkert bli så en dag? Jag tror inte det. Min och min mans dröm just nu är att få bli föräldrar. Som alla andra. Visst vill vi göra något meningsfullt med våra liv, kanske åka ut i mission och annat spännande. Men just nu är vår dröm, vår längtan, vår passion att få bli föräldrar. Nästa steg i livet är just detta. Och hur ska vi kunna hoppa över det steget? Ska vi börja drömma om något bara för att? Till vilket syfte? Jag förstår att hon ÖNSKAR att vi kunde det, att vi kunde må bra under resans gång. Men hur är det tänkt att man ska må bra om man går igenom en kris värre än att förlora ett barn?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
5 comments:
Hej! Hittade hit via nån annan blogg och ville bara säga en sak som kanske kan göra dig lite gladare. På mitt förra jobb så jobbade en kvinna som hade svårt att bli gravid, jag tror hon försökte i ungefär 3 år. Efter ett tag kom de på att hon hade hypotheros och då fick hon medicin för det. Inte så långt därefter så var hon gravid. Hon skulle dessutom fylla 40 så hon hade ju rent statistist mindre chanser att bli gravid än en i övrigt frisk 28-åring.
Försöker inte låta "purky" här men jag ville bara ge dig lite hopp!
/Lena
(www.koala.nu/blahblah)
Mm, jag blev oxå gravid inte så långt efter att jag fått medicin, 6 mån, eller efter 4 mån med bra värden. Nu är vi ju bara på 7:e försöket sen missfallet, men det känns tungt eftersom vi försökt i 2 år nu...
Tack ska du ha :-)
Det är just det här som är det knepiga med barnlösheten.. Att den är en så enormt stor sorg och ett så mörkt, djupt hål - men det SYNS INTE UTÅT hur stor och grym känslan är och det är därför svårt att få förståelse..Och inte har någon människa rätt att säga "ge upp eller strunta i det", oberoende vilken drömmen är.
Fortsätt drömma och kämpa för det som är ert mål och det ni vill ha och önskar er allra mest!
Kram.
och så kan jag heller inte låta bli att kommentera Lenas inlägg, även om jag vet att hon bara menar väl.
När man kämpat i barnlöshetsträsket så länge som många (inklusive mig själv) har gjort, så känner man till det mesta och har blivit närmast expert inom medicin och behandlingar och blir inte så väldigt tröstad av att höra om "någon jag kände en gång, som hade svårt att bli gravid men så fick hon medicin och blev vips gravid"..
Det är inte den personen någon kände som det gäller utan det gäller VÅR verklighet, i det här fallet Jamis verklighet..
jag vet att Lena bara vill ge tröst, men..
Du har rätt Tingeling om Lenas inlägg. Men jag vet (eller tror) att hon bara menade väl. Även om jag mest blir avundsjuk. 40 år och vips gravid...
Post a Comment