Dumma, dumma jag... Jag gick upp 5:30 imorse för att testa. Orkade inte vänta längre. Så fort jag stoppat ner stickan i urinet så inser jag att jag inte vill veta än, jag vill ha hopp fortfarande. Men jag fortsätter, låter stickan vara i urinet 3 sek och lägger det på en plan yta... Inget streck, bara ett kontrollstreck. Som vanligt. Jag blir arg på mig själv som fick för mig att testa. Nu är det roliga slut...
Jag tar med mig testet in till sängen och lägger mig hos min man, vi kramas och gråter och så får jag för mig att titta på testet som jag hunnit slänga i min ilska. Nu visar det positivt. Två streck. Inte starkt men det syns! 20 minuter efter att jag stoppade ner det i kisset. 15 minuter för sent. Man ska inte bry sig om sånt, men jag vet inte NÄR det kom. Den kan ha kommit fram inom tidesramen för att gällas för ett positivt test.
Så nu är jag ett nervvrak, jag är så nervös, spänd och trött!
Min systers förlovning som jag skrev om tidigare har nu blivit bröllopsplaner... om ca 3 månader. Jag har väldigt svårt för det just nu. Jag hoppas det är behandlingen för jag vill kunna glädja mig fullt ut och visa det för henne. Nu sårar vi bara varandra med min smärta och hennes oförståelse. Så vill jag inte ha det.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Typiskt att det ska strulla med tester oxå. Men snart får du veta på riktigt när du ska ta klinikens test. Man vet aldrig med de där billiga tester.
Jag hoppas det blir ett fint plus på måndag. Du kanske har testat imorse igen eller väntar du till testdag?
Ge inte upp gumman!
Många kramar!
Usch vad jobbigt att inte veta... Men, men, det är bara till att testa igen!
Jag håller på dig!
Vad gäller din syster så förstår jag din förtvivlan så. Försök förlåta dig själv för att du inte kan glädjas åt andra när du själv sörjer.
Och hoppas att din syster någon gång kan se och förstå.
KRAM!
Post a Comment