Idag var jag till Sophiahemmet och hämtade spermaburken till min mans prov. På anvisningarna man fick i den bruna papperspåsen stod det att man kunde köpa en specialkondom i plast om man ville. Jag tänkte att min man skulle bli glad eftersom han hatar att göra det själv, men icke då! Han tyckte vi skulle försöka hemma själva i alla fall. Men det är klart att han räknar starkt med min hjälp. Det tycker jag om :-)
Så på fredag har jag tagit studietid på förmiddagen för att hjälpa min man att lämna spermaprov. Tänk om min handledare visste det!
Jag funderar mycket på hur eller OM jag ska berätta för min handledare vad vi ska göra. Jag kommer att vara borta ungefär en gång i veckan nu när jag börjar med pergo i mitten av februari, läkarbesök på Sophiahemmet, vul på dag 14, mera Sophiahem, insemination (?), kurator. Ska jag säga som det är eller hitta på massa ursäkter...
Chefen för enheten där jag praktiserar berättade en fruktansvärd sak igår. De ska anställa en höggravid timvikarie fram till april! Jag trodde inte mina öron. Ville försvinna snabbt ur rummet. Men gissa vad?! Istället säger jag "Va bra! Tänk att du hittade någon som kan komma så snabbt! Det var ju bra". Usch, vill inte ha en gravid människa där som ska ha ungefär när jag skulle fått. Det kanske var hon som tog mitt barn.
Väntar fortfarande på ÄL. ÄL-sekretet har lyst med sin frånvaro denna månaden, men äggstockarna har ömmat. Kanske har den varit...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
5 comments:
Hmmm har följt din blogg ett tag nu på avstånd för jag vet inte vad jag ska säga ibland. Men jag önskar att du en dag slipper din sorg och jobbiga tankar och det långt innan Er adoption blir verklihet - för barnets skull och Er. Lycka till!
Tack anonym. Så känner jag oxå. En dag kommer vi att vara redo att adoptera och DÅ först gör vi det.
Hej Jam
Skönt att du tog det så bra ... di nsorg har gjort mig ont - jag känner igen den så väl. IVF är underbart alternativ, det vet jag efter tvåsiffrigt i antal själv. Likväl som adoption är fantastiskt den dagen man är hel, det vet jag efter att äntligen funnit ut. Man måste tad en väg hjärtat säger den finns ingen annan.
Lycka till !
Kram
Ska jag vara ärlig så blev jag lite ledsen när jag först läset ditt inlägg, men jag förstår vad du menar. Och jag håller med. Vem är du? Vet jag vem du är?
Jag förstår att du gjort ivf - fick ni barn på det sättet? Det låter dock som att ni adopterat eller ska adoptera nu.
Lycka till du med!
Kram
Jo, Jam du känner mig och jag har gjort, många IVF dock utan barn som resultat. Därför tror jag mig kunna säga att jag vet vad svarta tankar är men jag vet också att man kan komma vidare och det enbart genom att dryfta sina tankar högt! Du gör rätt!!! Att göra IVF och adoptera parallelt kräver massor och det tror jag inte man bör ge sig in på i första taget. Varsak har sin tid ... Tro på ditt hjärta det kan inte ha fel!
Post a Comment