Inatt drömde jag adoptionskurs hela natten. Jag vaknade flera gånger, halsen retades, huvet sprängde och tankarna kretsade kring kursen och adoption så jag blev galen... nästan. Vi var på första kurstillfället igårkväll. Jag var nervös. Mest för alla nya människor och att vi skulle vara tvungna att presentera oss och vår barnlöshetshistoria. Det behövde vi inte som tur va. Det var bra, men under kvällens gång hann jag tänka att adoption är inget för oss (eller rättare sagt att jag ville hem och sova, det här vet jag redan) och svindlas över tanken på att detta faktiskt kan leda till ett barn. Vårt barn. Det kändes väldigt svårt att tänka konkret på ett barn där på kursen. Men det är ju faktiskt meningen.
Att det ska bli ett barn.
Idag på väg hem från jobbet (praktiken) träffade jag vår granne som har två flickor från Vietnam och pratade en lång stund med honom. Hon är så söt deras yngsta och det känns lite coolt att prata adoption officiellt med en annan människa som inte befinner sig gömd bakom en dator :-)
Helgen har varit skön och vi var utvilade, men så kommer ju måndag morgon och allt lugn vi byggt upp raserat. Vi befann oss mitt i stormen Per och var tvugna att stanna en extra natt på grund av alla fallande träd. Det gjorde att måndag morgon blev en TIDIG morgon för att vi skulle hinna hem och hinna annat. Jobba tex. Och inatt sov jag inte bra. Idag har jag jobbat hårt så nu är jag trött. Ska snart laga middag till min älskling som kommer hem snart.
No comments:
Post a Comment