Glad

Jag är konstig.

Och velig.

Fast jag har inte ändrat mig.

Jag träffade min syster idag. Vi tränade tillsammans och efteråt berättade jag lite om gårdagens adoptionskurs och blev alldeles glad innuti. När jag gick hemåt såg jag mig själv med min bruna Etiopien bebis och var L Y C K L I G. Så kom jag på mig själv. Vi har ju en plan nu. Vi har bestämt oss. Mina tankar och känslor går verkligen upp och ner och hit och dit. Jag vet inte vad jag kommer att tycka eller vilja imorgon. Just därför är det bra att hålla fast vid Planen. Inte adoptera ett barn för att det känns bra just idag. En dag. Näe, då ska det kännas bra hela tiden.

Idag träffade jag oxå kuratorn för sista gången. Och det känns oxå bra. Nu låter det som att jag mår bra. Men så enkelt är ju inte livet. Både jag och kuratorn kände att jag klarar av mina tankar själv. Även om de är väldigt påfrestande.

Apropå planer så har vi till och med en plan för nästa jul.

Vi ska bort. Utomlands.

För jag räknar inte med att vara lycklig då heller...