Blodtrycksfall...

Jag var med om en otäck händelse imorse... När jag kom till pendelstationen så var jag illamående, som vanligt, så jag gick ut för frisk luft brukar ju hjälpa. Men jag blev bara mer yr och vimmelkantig så jag satte mig på en bänk. Då började jag känna mig väldigt svimfärdig, men tåget kom och jag skulle ju på tåget! När jag väl kommit på tåget så flimmrar det för ögonen, mer och mer så jag kan knappt se nåt alls. Försöker snabbt hitta en plats att sitta på och tar av mig jackan för jag svettas som en gris! Blir mer och mer illamående, yr, ser knappt för allt flimmer för ögonen och har svårt att andas. Tror att jag ska svimma och vill be om hjälp men mannen mittemot ser inte så sammarbetsvillig ut... så jag härdar ut ett tag till. Tänkte gå av på nästa station, men då släpper det värsta och jag börjar må bättre.
Usch... det var riktigt otäckt men det var nog ett vanligt blodtrycksfall.

Fick lite tips av mina kollegor när jag kom till jobbet och de tyckte att jag kanske ska börja senare på dagen så att kroppen hinner vakna till innan jag går ut på morgonen, eller ta längre tid att gå till pendeln. Mitt favoritförlsag var att min man skulle följa mig till pendeln :-) Men det blir nog svårt...

Nästa gång blir det förlossningen

Det lät riktigt dramatiskt, men idag när jag berättade för barnmorskan om huggen i magen så sa hon att nästa gång ska jag inte vänta så länge som en timme utan ringa in till förlossningen och höra vad de säger, ifall jag ska åka in och få något som gör att värkarna stannar av. Jag vet ju inte ens om det var värkar. Men under dagen som varit innan jobbade jag väldigt mycket fysiskt så det kan ju ha varit det som satte igång huggen...

Allt såg bra ut hos barnmorskan. Bebisen ligger visst med huvudet upp och rumpan ner och ryggen längs höger sida av min mage. När jag tänker på det blir jag alldeles varm! Barnmorskan gav mig en liten hemläxa - att ligga 15 minuter med en kudde under rumpan så att bebisen kunde få för sig att vända sig. Jag som trodde att sånt bara var skrock, men jag ska göra ett försök. Ska också börja ta en tablett järn varannan dag. Hoppas min mage klarar av det. Vill verkligen inte bli förstoppad!

Mina värden:
Socker - 4,3
Järn - 117
Bt - 90/50
Sf - 29 (vecka 30+0)
Hjärtljud - 144

Hugg i magen och brist på vila

Imorgon åker jag hem till mina föräldrar. Ska vara där i fyra dagar och bara ta det lugnt. Och sy spjälskydd. Ska bli så kul! Och skönt med vila. Att bli lite ompysslad. Och så får bebisen träffa mormor och morfar :-)

Inatt vaknade jag plötsligt av hugg i nedre delen av magen eller ljumsken. Blev lite orolig eftersom jag inte vill att något ska hända när min man är borta. Det högg till några gånger och så försvann det. Men bara för att komma tillbaka igen. Till slut somnade jag, men hela dagen har magen dragit ihop sig och gjort ont. Lite jobbigt, men jag tror att det beror på att jag bar tungt igår och var för aktiv. Skulle ha vilat. Det ska jag göra nu i alla fall. I fyra dagar!

Oro över min systers eventuella graviditet

Min syster är bra.

Under dagarna som gått sedan jag började oroa mig för att min syster skulle vara gravid så har jag börjat tänka lite annorlunda. Tack och lov. OM min syster skulle varit gravid så har det egentligen inget med mig och min man att göra. Att de skulle lyckas utan att ens försöka är en helt annan sak än att jag och min man har haft svårt att bli gravid. Och framför allt, det påverkar inte miraklet som växer i min mage. Vår bebis är och kommer att vara den mest fantastiska för oss.

Jag har funderat på vad jag skulle säga om hon var gravid. Passar ett "Grattis" när någon inte ens försökt? Och när jag tänker efter så kan man faktiskt gratulera till det nya liv som växer i en kvinnas mage. Planerat eller inte. Det ÄR ett liv.

Nu är inte min syster gravid. Hon har tagit ett test och det var negativt. Hon tyckte det var skönt för de är inte redo än. Jag är väl inte heller redo för att hon skulle vara gravid, men jag tror att jag närmar mig.

Magen vecka 29

Ifall nån vill se min mage. Här är den i vecka 29 (28+0).

JAAAA!

Jag fick förlängd sjukskrivning idag! Fram till 23 december, sen ska jag ta ut två dar kompledigt och sen är det tre veckor kvar till beräknad förlossning! Wow! Tiden går fort och nu får jag chans att njuta av resten av graviditeten oxå.

Underbart!

Trött trött trött

Jag är extremt trött. Varför vet jag inte. Jag menar, att jag är trött just idag. Om det nu bara är just idag...

Imorse hade jag ett möte på en skola på morgonen så jag gick direkt dit. När jag gick tillbaka till kontoret började magen/livmodern göra ont och väl på kontoret gjorde det riktigt ont. Det kom i stötar och kändes ungefär som läkaren sa att sammandragningar gör, så det kanske var det. Efter en timme på kontoret lugnade det ner sig och jag kunde fokusera lite mer på jobbet. Lite otäckt var det.


Imorgon ska jag träffa läkaren och få veta om mina sköldkörtelprover är bra och prata om sjukskrivningen. Jag orkar INTE jobba heltid! Särskilt inte med de där sammandragningarna. Fast tröttheten är nog värst ändå. Hoppas han kan hitta en bra anledning, för trötthet är ju ingen sjukdom...

Nervös.

Foglossning...

Idag när jag var på väg till min vän skar det plötsligt till i rumpan. Igen. Och jag var tvungen att sakta ner och ta korta korta steg. Typiskt. Foglossningen har ju knappt kännts av sen förra "knivhugget". Tills nu. Men jag tror att det kommer att vara bättre efter en natts vila. Det är dessutom värt att ha lite foglossning om mitt bäcken mjukas upp inför förlossningen.

Lill*n i magen är livlig nu. Jag kan känna en kroppsdel sticka ut, eller bukta ut, ungefär som en rumpa eller en rygg och så känner jag och trycker lite tillbaka och då försvinner den. Det är helt enormt! Min bebis ligger i min mage. Min. Coolt!

Min man åkte i söndags. Det är tomt och ensamt men ändå ganska ok. Jag vet att han har det bra och att han snart kommer tillbaka. Längtar och saknar gör jag ju hela dagarna ändå.

Hormonrand!

Jag har en hormonrand på magen. Upptäckte den för några dar sen. Den syns mest under navlen men börjar synas mer och mer ovanför oxå. Känns mysigt!

Nu har min man åkt bort. Långt bort i 12 dagar. Jag försöker tänka på att han kommer att uppleva mycket och ha en fantastisk tid men jag kommer självklart att sakna honom jättemycket. Särskilt nu när vi har en bebis i magen.

Here we go again

Jag och maken hade en härlig ledig dag tillsammans igår! Vi åt en mysig frukost med latte hemköpt från stans godaste latteställe - 2 kvarter hemmifrån. Sen gick vi på stan och så kom min mamma och vi gick ut och åt tillsammans med henne och min syster och hennes man. Jättemysigt! På söndagmorgon åker ju min man bort i två veckor så vi ska fylla på och vara med varandra imorgon oxå.


Jag kan dock fortfarande ha svårt för folk som blir gravida lätt eller oplanerat. Min syster svimmade för en vecka sen, och har sen dess mått illa, varit extremt trött och hungrig och kännt sig yr. Alla värden har varit bra... Mamma hade frågat om hon var gravid, men det visste hon inte om hon var... Jag vet att jag inte skulle tycka att det var så roligt just nu... men kanske när den första chocken lagt sig. Egentligen skulle det ju vara roligt om vi fick barn nära i tid, men samtidigt så minns jag så väl hur svårt vi haft det... Dels vill jag vara ensam om att få ha mage och få en liten bebis. I alla fall tills bebisen kommit. Sen tror jag att det skulle kännas som ett hån mot oss som kämpat så, om de bara går och blir gravida trots att de skyddar sig. Nej, ska försöka att inte tänka så mycket på det idag.