YES!

När jag var på väg till läkaren idag var jag yr och mådde illa. Jag var nervös. Försökte intala mig att det inte var nåt jag kunde göra, men jag ville för allt i världen inte sätta mig i den där stolen och få ett negativt besked!

När jag kom in till min underbara L berättar hon att alla värden var bra, cystan var inte hormonellt aktiv. När det blev dags för vul så var cystan borta! Det fanns bara en vanlig äggblåsa som var stor och fin och skulle släppa snart. Så glad! Vilken befrielse! Nu är det dags. Vi ska göra IVF. Wow!

Skyndade mig till apoteket och hämtade ut recepten, apotekaren som hjälpte mig var höggravid, men hon var trevlig så jag förlät henne.

Denna påsken kommer att börja bra. Jag börjar spraya på skärtorsdag.

Vul imorgon

Imorgon är det dags för cyst-vul. Kolla om cystan är borta så jag kan få börja spraya. Är inte så nervös, det finns ju inget jag kan göra. Men jag hoppas. För jag vill så gärna. Jag vill ha chansen att bli gravid. För vanliga "försök" räknas inte längre. Och jag har hopp. jag känner mig glad och hoppfull när jag tänker på att vi ska göra ivf. Fast jag tänker att vi inte kommer att lyckas på första försöket. Kanske andra. Men jag hoppas. Innerligt.


Idag när jag och min handledare var på väg hem från ett besök frågade hon hur det går för oss. Jag log, berättade om cystan, om vårt försök, hur hela processen går till och hon var fascinerad och intresserad. Det känns konstigt att prata om det här med barnlösheten så känslolöst. Men det är skönt. Som att det gäller nån annan. Fast när de pratar förvärkar på fikat, då är det inte lika roligt. Eller när den gravida 36-åringen som inte ville ha fler barn kommer till kontoret. Men jag står ut för jag tror att det är vår tur snart.

Naivt kanske, men jag mår bra.

Åh...

... jag hinner inte! Hinner inte blogga. Orkar inte.

Just nu håller vi på att renovera vårt kök och badrum, vilket innebär en massa springande på kakelbutiker, färgaffärer och IKEA. Mycket att planera, fixa och kolla.

Jag har vart i jobbsökarsvängen några veckor, lite drygt en månad sen jag skickade in ansökan så fick jag ett fast jobb, igår löneförhandlade jag och fick den lön jag begärde eftersom jag inte gav mig. Fick ett sting av dåligt samvete - ska vara snäll flicka, låta andra få som de vill - men det gick över fort. Jag har rätt till den lönen!

Vi har vart bortresta i helgen, hos vänner som inte har barn. Väldigt skönt.

I dagarna har jag ägglossning. Om man skulle ta och ge sig på ett sex-relaterat försök till graviditet, vilket vi tänker göra, så måste vi ligga i nu i dagarna. Och jag är trött. Och tror inte längre på sex = graviditet. Vill bara få komma igång med IVF nu. På torsdag är det dags för vul och då SKA cystan vara borta.

Annars blir jag riktigt trött.

Tiden flyger

och jag hinner inte med!

Det kan ju vara positivt men jag vill egentligen inte att mina dagar bara försvinner. De är ju mitt liv.

Ja, ja... Igår var jag på intervju. De grillade mig verkligen... Direkt efter ringer de från ett av de andra jobben och erbjuder mig fast tjänst. Det 3:e jobberbjudandet. Imorse, 8:47 exakt ringer de från intervjun igår och säger att de gärna vill att jag jobbar hos de och undrar hur jag tänker eftersom jag har andra erbjudanden. Wow! Jag fick det jobb jag allra helst ville ha. Kan det gå så bra. Kan det gå som man vill? Jag har inte märkt det de senaste två åren så jag var inte direkt inställd på det.

Hela dagen idag har jag vart ledsen, tvivlat, inte vetat om jag gjort rätt, valt rätt. I eftermiddag ringde de från det 5:e jobbet och erbjöd mig det oxå. Jag blev knappt glad. Är jag konstig? Jag har gått på fem intervjuer och får alla jobben. Hmm...

Jag har oxå funderat på när de ska komma på mig, när de ska inse att jag bluffar, låtsas vara vuxen. En av cheferna sa till min handledare att de fått intryck av att jag var "mogen och kunnig". Jag höll på att skratta högt. Jag är ju knappast vuxen!

Anledningen till att jag känner mig ledsen är nog för att spänningen släpper. Jag har ansträngt mig och hållt på med projekt "söka jobb" ett tag nu åsså går allt i lås, precis som jag vill. Luften åker ur mig och jag vet inte vad jag ska hålla i längre. Innan jag fick jobben så kunde jag glädja mig åt spänningen i att kanske få jobb. När jag väl fick det, kom inte den där känslan av eufori som jag föreställt mig.

Nu, efter några timmar hemma och ett träningspass på gymet så känns det genast mycket bättre.

Jag har fått jobb!

Fortsättning: cystan

Jag tror cystan försvann igår. Jag hoppas det så innerligt. Det började med att jag kände hugg i magen, så blev jag trött, yr, matt i hela kroppen, illamående och sen behövde jag akut gå på toaletten. Sen mådde jag mycket bättre. Det låter som att jag ätit nåt dåligt, men en av mina vänner på FL råkade ut för cystor och så mådde hon som jag. Sen var de borta. Så jag hoppas såklart.

Idag gjorde jag ett hembesök till en familj där kvinnan är 41 år. Det visade sig att hon blivit mamma igen, för två månader sen. Ganska otroligt. 41 år och mamma. Jag log och sa att bebisen var söt. Brydde mig faktiskt inte så mycket. Och det var skönt.

Imorgon ska jag på en andra intervju på jobbet jag vill ha. Hoppas de väljer mig. Det är 50% chans eftersom vi bara är två kvar, men det här med procent brukar inte fungera så bra för mig...

Cysta och BF idag...

Ingen rolig dag idag. På vul upptäcktes en stor FET cysta. Det blir ingen pergo denna månad, vilket inte gör nånting, men om cystan inte försvinner blir det inte ivf heller. SUCK. Jag fick ta blodprover oxå för om cystan inte är hormonellt aktiv så går det bra att börja spraya, tror jag. Läkaren ska ringa och boka prel ÄP v18 iaf. VILL så gärna komma igång nu!

Dessutom skulle jag ha fått min bebis idag, om den stannat kvar. Och inte har jag blivit gravid än. Det blir nog värre om jag inte är gravid den dagen jag plussade förra året. 15 juli.

Grrr

Mensen kom idag. Suck suck suck. På fredag träffar jag läkaren för vul inför pergokur 5. Vi ska planera ivf oxå. Det känns bra, men så oerhört stort och skrämmande. Jag vill inte hoppas men hur ska man kunna göra en ivf utan att hoppas?

Nu har jag gått på alla FEM intervjuer. Jag har blivit erbjuden ett sommarvikariat, april-aug. Jag tror inte jag kan ta det. Tänk OM jag blir gravid på vår första ivf (fast varför skulle jag?), då står jag med mage i augusti och kan inte få nåt jobb. Vem vill anställa en gravid kvinna. De andra fyra jobben är fasta/långtidsvikariat. Jag VILL HA ett fast jobb. Imorgon ska jag ringa runt till de ställen jag vart på intervjuer och kolla läget. Någon kanske kan säga att "nej, du har ingen chans" så får jag kanske en bra bild av hur jag ligger till.

Ibland har jag svårt att fatta att jag mitt i allt elände kan gå på jobbintervju efter jobbintervju och le, vara glad, stark, optimistisk och se ut som att livet leker. Tänk om de visste. Tänk om de visste att jag planerar att bli gravid så snart som möjligt. Tänk om jag visste om det skulle lyckas nån gång...

Nu längtar jag mest till i höst då jag och maken åker på semester. Någon sommarsemester blir det nog inte för vår del. Jag ska jobba. Mitt första riktiga jobb.

Less och trött på det!

Nu är jag less på det här. Less på att aldrig kunna glädjas och njuta av livet. Less på att inte vilja ha soligt och varmt.

Igår fick vi ett inbjudningskort till ett bröllop. Paret i fråga har vart tillsammans sen okt/nov och ska gifta sig om TVÅ månader! Vi visste inte ens att de förlovat sig och misstänker starkt att tjejen är gravid. Självklart vägrar vi sånna bröllop. Men jag blir så less på att inte kunna glädja mig över vår vän som äntligen ska gifta sig! Jag kan inte. Jag blir bara ledsen och nere... SKIT!

Väntar på mensen nu. Testade imorse för att inte hoppas längre. Självklart blev det negativt. Jag har ju inte BIM förräns om ett par dar, men jag är ganska säker på att mensen kommer. Det betyder att det är tre veckor kvar tills jag börjar spraya. Jag längtar och ser fram emot det med bävan, oro och lite hopp. Tänk om.

Imorgon börjar vi renovera köket och toan i vår lägenhet. Inte vi såklart utan bygg-gubbarna. Förhoppningsvis blir det klart innan påsk och förhoppningsvis kanske jag har ett jobb innan påsk. Jag vill så gärna!! Har fått en till intervju, men bara för ett sommarvik. Vill ju faktiskt ha ett fast jobb :-)

Idag är en ledsen dag när solen skiner ute. Inne är det grått och regnigt...

Allt och inget

Nu är det helt plötsligt mars och en hel vecka sen jag skrev sist... Inget och massor har hänt. I helgen var jag och min man och hälsade på hans föräldrar. Det var helt ok. Vi slapp träffa systerdottern som precis fått barn, en månad innan jag skulle ha fått. Hans föräldrar undviker att prata barn med oss. Jag tror inte att de törs och det är skönast så tycker jag oxå.

Innan helgen började jag och mannen fundera igen på om vi verkligen skulle göra IVF nu. "Det är så mycket pengar", "Vi borde ju ha chans att lyckas iaf", "Det är säkert jobbigare att misslyckas med ivf än vanliga försök (pergo, insemination)", lät våra argument tills vi kom fram till att "Nej, vi vill inte vänta längre, vi vill ha barn nu". Och så blev vi fast beslutna att göra IVF trots allt. Och det känns så skönt, även om IVF inte är en garanti för barn...

I söndags kom min mamma och vi gick på stan hela måndagen. Hade det riktigt skönt. I tisdags kom pappa. De åkte utomlands idag och sov över hos oss. Igårkväll bjöd vi min syster och hennes pojkvän och mina föräldrar på middag och hade det trevligt och idag är det onsdag och dagarna bara försvinner. Snart är det vår och jag VILL INTE! Jag vill inte ha en sommar till utan bebis. Men den kommer.

Jobbintervjuerna rullar in. Nu har jag blivit kallad till fyra stycken! Det känns otroligt bra. Ett ska jag ha i alla fall.