Besöksräknare

Mixtrar lite med bloggen

Nu har jag lagt till en besöksräknare. Det ser väldigt fånigt ut än så länge med bara tre besökare. Men jag vet ju inte hur många som vart här innan jag la till den. Nu ska jag hålla koll på er i alla fall!

Glad

Jag är konstig.

Och velig.

Fast jag har inte ändrat mig.

Jag träffade min syster idag. Vi tränade tillsammans och efteråt berättade jag lite om gårdagens adoptionskurs och blev alldeles glad innuti. När jag gick hemåt såg jag mig själv med min bruna Etiopien bebis och var L Y C K L I G. Så kom jag på mig själv. Vi har ju en plan nu. Vi har bestämt oss. Mina tankar och känslor går verkligen upp och ner och hit och dit. Jag vet inte vad jag kommer att tycka eller vilja imorgon. Just därför är det bra att hålla fast vid Planen. Inte adoptera ett barn för att det känns bra just idag. En dag. Näe, då ska det kännas bra hela tiden.

Idag träffade jag oxå kuratorn för sista gången. Och det känns oxå bra. Nu låter det som att jag mår bra. Men så enkelt är ju inte livet. Både jag och kuratorn kände att jag klarar av mina tankar själv. Även om de är väldigt påfrestande.

Apropå planer så har vi till och med en plan för nästa jul.

Vi ska bort. Utomlands.

För jag räknar inte med att vara lycklig då heller...

Vi har bestämt oss...

I alla fall för nu.

Just nu är vår plan att satsa på ett biologiskt barn först. Jag skrev det för ett tag sen, en plan för våren och den planen står faktiskt kvar. Vi tänker gå adoptionskursen nu, men inte gå vidare med hemutredning förräns vi gjort de behandlingar vi känner att vi vill. När vi avslutat behandlingar går vi vidare med adoption om det inte blir något barn. Hur många behandlingar vi tänker göra är omöjligt att säga innan vi ens börjat. Men nu har vi bestämt att det är så här vi gör. I början på februari ska jag meddela min läkare att vi gör ivf i maj.

Spermaburk eller specialkondom?

Idag var jag till Sophiahemmet och hämtade spermaburken till min mans prov. På anvisningarna man fick i den bruna papperspåsen stod det att man kunde köpa en specialkondom i plast om man ville. Jag tänkte att min man skulle bli glad eftersom han hatar att göra det själv, men icke då! Han tyckte vi skulle försöka hemma själva i alla fall. Men det är klart att han räknar starkt med min hjälp. Det tycker jag om :-)

Så på fredag har jag tagit studietid på förmiddagen för att hjälpa min man att lämna spermaprov. Tänk om min handledare visste det!

Jag funderar mycket på hur eller OM jag ska berätta för min handledare vad vi ska göra. Jag kommer att vara borta ungefär en gång i veckan nu när jag börjar med pergo i mitten av februari, läkarbesök på Sophiahemmet, vul på dag 14, mera Sophiahem, insemination (?), kurator. Ska jag säga som det är eller hitta på massa ursäkter...

Chefen för enheten där jag praktiserar berättade en fruktansvärd sak igår. De ska anställa en höggravid timvikarie fram till april! Jag trodde inte mina öron. Ville försvinna snabbt ur rummet. Men gissa vad?! Istället säger jag "Va bra! Tänk att du hittade någon som kan komma så snabbt! Det var ju bra". Usch, vill inte ha en gravid människa där som ska ha ungefär när jag skulle fått. Det kanske var hon som tog mitt barn.

Väntar fortfarande på ÄL. ÄL-sekretet har lyst med sin frånvaro denna månaden, men äggstockarna har ömmat. Kanske har den varit...

Ivf eller adoption?

Jag borde börja träna. Men jag orkar aldrig. Jag äter nyttigt i alla fall. Men jag vet inte hur många dagar jag orkar.

Vi var på andra kurstillfället på adoptionskursen igår. Ledarna pratade om att sorgen över att det inte blivit något barn måste vara klar och bearbetad när man adopterar. Men OM man som vi tänker att vi adopterar först och försöker få biologiska barn sedan - hur ska man då bearbeta? Och vilken sorg? Idag tänkte jag lite igen på hur det skulle kännas ifall det inte blir biologiska barn. Jag har inte levt i den tanken. Jag har levt med ett hopp. Det kommer att gå en dag. Men att tänka att det aldrig blir - det är ju en helt annan resa. Den orkar jag inte göra nu.

Nu måste jag fundera över om jag vill göra ivf eller adoptera först och när jag vill göra ivf och om vi ska göra insemination i väntan på ivf. Jag blir matt bara jag tänker på allt jag måste ta ställning till.

Vi har fått tid på Sophiahemmet den 22 februari. Då ska vi diskutera behandling (insemination). IVF gör vi i Uppsala på Linné.

Suck.

Förstummad

Min mamma måste vara en ängel. Hon är helt enkelt alldeles underbar. Jag pratade med henne på telefon igår. Hon berättade att hon har 40.000 kr och dessa pengar vill hon ge till oss. Hon sa att de vill vara en del av det vi gör, de vill vara med. De vill att vi ska få vårt efterlängtade barn. Om hon inte gav pengarna till oss skulle hon "bara" betalat av på bilen och då tyckte hon att det vi längtar efter går ju inte ens att jämföra med en bil eller något annat. Det är ju det som är mest värt i livet.

Tack mamma.

Dåliga spermier?

Nu har jag blivit lite orolig...

Jag är orolig över min mans spermier. Jag tror de är dåliga, även fast spermaprovet för snart ett år sen var bra. Det var ju enligt Huddinge Sjukhus. Antalet var 69 miljoner, men 91% var abnormala. Det betyder att det finns ungefär 6 miljoner bra och av de är bara 40% rörliga. Då är det bara 2.4 miljoner kvar som är både bra och rörliga. Det låter verkligen inte bra.

Suck.

Hoppas Sophiahemmet har nåt bra att säga, att vi hinner få tid där innan nästa ägglossning och att det går snart helt enkelt. Jag blev ju gravid på hans spermier i somras... Det BORDE ju kunna gå igen.

Snart helg!

Idag är jag inte lika trött. Tänk att det tog en halv vecka för mig att återhämta mig. Jag undrar lite vad det egentligen var som var så jobbigt natten till måndag och natten till tisdag. Det slog mig idag att snart är det helg och VIPS direkt efter helgen så är det adoptionskurs igen! Så snart! Den kommer ju att vara över innan vi ens hunnit fatta nåt.

Idag skickade jag min journal och våra provsvar till Sophiahemmet. Jag ske be att de kollar igenom våra papper och ger oss en bedömning vad de tycker att vi ska göra. Känns lite spännande faktiskt. Vi kanske testar insemination snart. Inte för att jag har så stor tilltro till det, men kanske att det är just den månaden det ska funka. Jag VET ju att vi kan, inte hur lång tid det kommer att ta. Jag har en känsla av att det kan ta iaf ett år denna gången med. Och just nu känns sex månader till inte så förfärligt länge. Då hinner vi gå föräldrautbildningen OCH göra hemutredning.

Imorgon kommer svärföräldrarna. Och jag har ägglossning. Vi bor i en lyhörd tvåa. Men vi har en plan och det kommer att lösa sig.

Så trött

Inatt drömde jag adoptionskurs hela natten. Jag vaknade flera gånger, halsen retades, huvet sprängde och tankarna kretsade kring kursen och adoption så jag blev galen... nästan. Vi var på första kurstillfället igårkväll. Jag var nervös. Mest för alla nya människor och att vi skulle vara tvungna att presentera oss och vår barnlöshetshistoria. Det behövde vi inte som tur va. Det var bra, men under kvällens gång hann jag tänka att adoption är inget för oss (eller rättare sagt att jag ville hem och sova, det här vet jag redan) och svindlas över tanken på att detta faktiskt kan leda till ett barn. Vårt barn. Det kändes väldigt svårt att tänka konkret på ett barn där på kursen. Men det är ju faktiskt meningen.

Att det ska bli ett barn.

Idag på väg hem från jobbet (praktiken) träffade jag vår granne som har två flickor från Vietnam och pratade en lång stund med honom. Hon är så söt deras yngsta och det känns lite coolt att prata adoption officiellt med en annan människa som inte befinner sig gömd bakom en dator :-)

Helgen har varit skön och vi var utvilade, men så kommer ju måndag morgon och allt lugn vi byggt upp raserat. Vi befann oss mitt i stormen Per och var tvugna att stanna en extra natt på grund av alla fallande träd. Det gjorde att måndag morgon blev en TIDIG morgon för att vi skulle hinna hem och hinna annat. Jobba tex. Och inatt sov jag inte bra. Idag har jag jobbat hårt så nu är jag trött. Ska snart laga middag till min älskling som kommer hem snart.

Svar på bloggenkät

Tingeling utmanade mig att svara på dessa frågor om mitt bloggande. Och eftersom jag tycker om henne så gör jag det :-) Jag vet inte hur man länkar så om någon vet kan ni väl lämna en kommentar - please!


1. Hur länge har du bloggat? Jag har två bloggar. En som startade mars 2006 om min och min mans Brasilienresa. Denna startade november 2006.
2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut, en månad innan du själv började blogga? Jag hade nog aldrig vart inne på en blogg då, visste bara att det var nått nytt hajpat fenomen.
3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i? Det var absolut Helgas dagbok!
4. Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem? I denna bloggen... det var så nyss så jag känner inget speciellt. Annat är det att läsa min dagbok på FL. Där var jag hoppfull och trodde vårt barn skulle komma snart. Nu är jag i en helt annan situation... Tyvärr.
5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet, som läsare? Ungefär fem stycken dagligen, men 20 som jag kollar lite nu och då.
6. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t.ex. teknikbloggar, modebloggar politiska bloggar)? Alla är dagboksbloggar.
7. Nämn en bloggare (obs! Länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om. Vet inte just nu faktiskt...
8. Nämn en bloggare (obs! Länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.
9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar? Några av mina närmsta vänner vet om min blogg och tycker det är ett bra sätt att uttrycka sig. Andra som läser är nog från FL.
10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg? Vet faktiskt inte.
11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden? Ja, det tror jag. Att jag har hittat en gräns. Jag skriver om privata saker men eftersom ingen vet vem jag är vet de inte heller vilka personerna jag skriver om är heller.
12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför. Jag nämner inte namn på personer. Annars skriver jag nog om det mesta. Såklart inte om det mest privata, men nästan allt annat.
13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du? Jag började blogga för att kunna skriva någonstans där ingen känner mig. Lessnade på FL och att alla hade koll på mig. Så jag tror inte att jag bloggar för att få bekräftelse.
14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg? Ja, till viss del. Men man kan aldrig veta riktigt hur personen är IRL.
15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen? I sådana fall: Var de som du trodde att de skulle vara eller blev du förvånad? Nej, det har jag inte. jag har däremot träffat folk från FL, men det är väl inte samma sak. De jag har träffat har inte varit som jag trodde men väldigt trevliga!
16. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga? Det tror jag inte...
17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Och i sådana fall: Hur har du hanterat detta? Jag har aldrig blivit sårad av någon kommentar till min egen blogg, men som Tingeling skrev så tycker jag att dte vore roligt att få kommentarer ibland, men så skriver jag ju inte för att få kommentarer heller.
18. Har du själv skrivit saker som du ångrar i din egen eller andras bloggar? Jag skrev ett inlägg i min andra blogg som skulle vara i denna barnlöshetsblogg, men det flyttade jag ju snabbt. Annars ångrar jag inget.
19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig? Kan nog inte hitta några nackdelar. Skulle vara att jag inte tar mig tid att blogga och kan känna mig stressad av det.
20. Tror du att du fortfarande bloggar om två år? I sådana fall: Tror du att ditt bloggande har förändrats då? Jag inte lova att jag bloggar om två år, men jag skulle gärna blogga om livet med barn om två år.
21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra? Jag tror inte att bloggandet har någon direkt inverkan på vår kultur, men det kan hända att de kan påverka olika saker i samhället.
22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig? För mig har bloggandet hjälpt mig att sammanfatta händelser i mitt liv och att kunna titta tillbaka på vad som hönt är bra för mig.
23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
Jättemycket! Jag har kännt en sådan samhörighet med andra genom att läsa att andra känner och tänker som jag.
24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten: Helga, Tinselflickan, makro, salvia och tvillingstjärna.

Dag 35

Och mensen kom inatt. En cykel på 34 dagar. Har inte haft det förut. Aldrig. Men, men, jag hoppades inte denna gången. Jag kände mig inte alls gravid.

Jag vill ju bli gravid ju!

Pratade med kuratorn idag. Det var bra men tufft. Utmanande. Hon menade att jag borde träffa min bekanta som är gravid IGEN och berätta för henne att jag gärna vill träffa de men också att jag tycker det är väldigt jobbigt. Jag känner henne nämligen inte. Det är männen som är polare. Jag vet inte hur det skulle gå till för jag har sådana hatkänslor till henne. Men samtidigt så inser jag att jag inte kan gå omkring och känna så här hela livet. Det måste ju ta slut nån gång om jag ska få ett liv att leva med några vänner kvar. Jag ska fundera på om jag är redo att öppna mig för en rätt så främmande människa och visa mig som mest sårbar.

På måndag nästa vecka börjar Föräldrautbildningen Inför Adoption. Det ska bli spännande. Och kul.

Barnhörnan

Vi har gjort iordning vår barnhörna som ska övertyga våra hemutredare att vi får plats med ett barn i vår lägenhet. Jag är ganska nöjd och väldigt redo för ett litet barn att leka med där :-)

Vi vann...

... på TRISS idag. Hundra kronor. Det måste vara ett tecken på att 2007 blir bättre än 2006.

Idag är en bra mycket bättre dag än igår oxå. Vi har börjat planera vår barnhörna för vårt barn. Det är meningen att vi ska övertyga hemutredarna att vi faktiskt kan ha ett barn i vår tvåa. Vi vill bo kvar. Och vi tror att det går. Nu ska vi bara få de att tro det. Men först ska svärföräldrarna komma på besök. Vi kan ju inte ha en barnhörna när de kommer på besök. Vi har kollat upp grejer på IKEA och hur det ska möbleras om så i februari kan vi börja göra om. Runt då ska vi renovera kök och badrum oxå. Hoppas vi hinner innan hembesöket!

Idag mår jag bättre. Vi ska ju få barn. På nåt sätt.