Äntligen!

Jag har haft en bra vecka. I lördags tog jag examen från min 4:a åriga utbildning och hade fest hemma för 30 av mina nära och kära. Det var en underbar dag. I söndags tog min familj med mig på båtutflykt med picknick och jag njöt. Efter den underbara helgen bestämde jag mig för att inte tynga ner mig med att sitta massa timmar på FL och läsa sorgsna historier om folk som inte sett foster, bara hinnsäck och sedan fått missfall. Jag ville njuta av mitt lyckliga tillstånd som jag dels fått tack vare FL, då jag läst glada historier.

Dessutom slog tröttheten och illamåendet till så varje kväll har jag lagt mig efter middagen runt 18:30. Blytung och med en sjösjuk känsla i magen. Brösten slutade ömma någon gång i helgen, de är mest spända och ömmar när jag har bh på mig, vilket gjorde mig nervös, men det kraftiga illamåendet fick mig att hoppas.

Den senaste veckan har jag varit illamående hela dagarna och mest efter att jag ätit. jag är inte sugen på någon mat, men hungrig blir jag ju. Och när jag äter vill jag bara ha mild mat som kokt potatis och fiskbullar. Matos tål jag inte...

Men nu till dagens VUL. Jag var nervös innan. Så nervös att jag ville gråta. Läkaren hälsade på oss med ett glatt leende och bad mig sätta mig i stolen. Som tur är så följde min man med och lugnade mig. Med van hand stoppade hon in staven och hittar hinnsäcken på en gång. Jag var livrädd att den skulle vara tom, men det fanns en liten bebis där! Och den rörde på sig hela tiden! Hon tittade och tittade och jag såg inget hjärta. Livrädd att det inte slog. Så jag frågade om det fanns nåt hjärta varpå läkaren svarade "Vill du se hjärtat?" som att det inte var det jag var där för... Hon visade vart det var och det slog så fint. Det var helt otroligt. Vår bebis är ca 15,5 mm nu, ungefär som i v. 7+6. Enligt ÄP (2+0) är jag i v.8+2 och ET (2+0) är jag i v.8+0 så det stämmer ganska bra. Bättre än förra gången. jag tror vår krabat har växt till sig lite!!

Är väldigt lycklig nu och börjar tro att jag faktiskt är gravid nu.