Vår prins!

Nu är han här!

Vårt mirakel kom 2.35 lördag den 5 jan. Han vägde 2915 och är 49 cm lång. Han är faktiskt världens sötaste bebis men såå liten och smal - han hade ju inte så lång tid att bygga upp underhusfett, men han mår bra.

Jag blev igångsatt med gel den 4:e januari. Den gav på en gång smärtsamma värkar på minst 60 sek med 1-2 minuters mellanrum. Jag och mannen andades på och undrade lite hur det skulle bli när det hela egentligen började. Vid första undersökningen hade inte ens livmodertappen blivit utplånad/mogen och bebisen lågt så långt ner i bäckenbotten att värkarna inte gjorde nån nytta. Jag fick fortsätta några timmar till men hade så ont så vid 23-tiden fick vi åka ner till förlossningen för att kunna få smärtlindring. Lustgas, tänkte jag...
Väl där undersöks jag och bebisen ligger nu längre upp och jag är knappt öppen alls. Värkarna gjorde ingen nytta så jag fick Bricanyl för att slå ut värkarna. Efter några omgångar Bricanyl som inte hjälpte beslutades att jag skulle få eda. Dels behövde jag vila men även bebisen behövde det. EDAn var fantastisk, gick jättebra att lägga och tog bort värkarna på en gång! Men efter 15 minuter på ctg:n ser barnmorskan att hans hjärtljud är påverkade, går ner för mycket i samband med värk så det blir beslut om kejsarsnitt. När det väl beslutats går allt jättefort. Jag skjutsas ner i min säng fort fort, när vi kommer till operations-salen står en massa folk redo.

Mitt i allt som skull kunna vara skrämmande och kaotiskt så hinner min underbara BM förklara vad som kommer att hända, att bebisen troligtvis inte kommer att skrika och att de kommer att ta honom till rummet intill med barnläkaren på en gång.
Allt detta gjorde att jag inte kände mig orolig utan lugn och trygg. När sen vår son kom så skrek han det första han gjorde men sen försvann de fort och jag hann bara se en blå livlös bebis... det var han ju inte men han var ju blå och hade stängda ögon... Min man följde med in till barnläkaren och jag blev ihopsydd. Vår son hade lättare andningssvårigheter och slem, fostervatten i lungorna som sögs ut. Han fick vara på neonatal-avdelningen i 14 timmar innan vi fick honom för gott. Han hade oxå haft lite svårt att hålla värmen. Men när vi sen fick honom mmådde han bara bra. Under tiden på BB har han sugit och sugit på brösten så amningen har kommit igång och det känns jätteskönt!

Det är lite lustigt för de två saker jag var räddast för innan förlossningen var just EDA och kejsarsnitt men när det väl blev aktuellt så tänkte jag enbart på min son och vad som var bäst för honom och jag var aldrig rädd.

Nu är vi hemma och njuter av vår älskade son!

Graviditetsklåda

Det kliar! På hela kroppen. Det är inte skönt men jag trodde inte det var någon fara. Berättade för min barnmorska på den vanliga kollen igår och hon skickade oss till Danderyds sjukhus idag, en lördag, för att ta prover. Väl på sjukhuset fick jag göra en ctg-kurva och bebisen mådde bra. H*n sov första kvarten, sen vaknade h*n och sparkade lite och höjde hjärtljuden. Jag har en del sammandragningar och det är ju bra att livmodern tränar sig.

Levervärdena var tyvärr förhöjda så vi ska tillbaka på nyårsafton för en ny koll. Om de är höga då oxå blir det kanske igångsättning. Det blir alltså ingen norrlands-resa för oss och kanske en tidig bebis! Det känns både snopet och spännande! Vi kanske får träffa vår efterlängtade bebis snart!

IVF-kallelse

Idag fick vi kallelse till IVF på Huddinge, eller rättare sagt ett brev om att vi kommer att bli kallade inom några månader. Vi ställdes i kö för 16 månader sen så en kö-tid på 1,5 år var nog inte helt fel, men jag är otroligt glad att vi valde att göra ivf på CvL istället för att vänta!

Inte oroa mamma sådär!

Idag har min bebis vart extremt lugn och jag blev orolig, vilket jag faktiskt aldrig blivit tidigare. I alla fall inte för att h*n rört på sig för lite, eftersom min bebis är väldigt aktiv i vanliga fall. Men nu. Nu var det lugnt hela dagen. Jag blev orolig. Min man är borta på jobb idag så jag hade ingen att ventilera min oro med. Istället dricker jag kallt, buffar på magen och pratar och pratar med bebisen. När jag så ätit middag börjar h*n vakna till liv igen och jag gråter av lycka. Varje buff jag nu känner får mig att få tårar i ögonen. Jag älskar min bebis så mycket!

Vår bebis gillar sötsaker!

Jag har glömt att skriva om vårt tillväxt-ultraljud. Vi var där förra veckan. Samma dag som hos barnmorskan. Bebisen låg långt ner med huvudet. Vägde 2055 gram, 10 gram mindre än medelbebisen denna veckan, 32+3. Bebisen avviker alltså -0,5% vilket inte är någonting! Vår bebis är perfekt!

Det var alldeles underbart sött när vi tittade in. Bebisen låg och drack fostervatten. Jag hade druckit glögg och ätit pepparkaka innan. Det måste ha vart gott. Såg nästan ut som lille älsklingen log därinne!

TENS

Jag har nu fått hyra en TENS-apparat av min sjukgymnast för att ha mot foglossningen. Men den ska ju fungera bra särskilt under latensfasen då man öppnar sig oxå. Jag och min man går oxå på profylax-kurs och vill använda andning så mycket som möjligt under förlossningen. Funderar på om man kan kombinera TENS och profylax.

Jag provade lite här hemma nu på eftermiddagen men det var riktigt svårt att sätta fast den så jag får vänta på min man så kan han hjälpa mig.

Det är mycket tankar på förlossningen nu här hemma, i alla fall hos mig.

Rosa...

blev lite väl rosa så jag ändrar. Igen.

Ilningar

Nu ilar det när jag går för fort. Långt, långt ner i magen eller ännu längre ner. Kanske är det bebisen som lägger sig tillrätta för det känns verkligen som h*n ligger och trycker på. Dessutom är h*n så stor och trycker upp bh:n på mig ibland. Hur underbar som helst!